Det ligger mysfaktor i…

… att efter 15 år ha ”fått tillbaka” min storebror och barnen sina två kusiner…

Igår kom de!

Min bror och hans två mycket fina ”små” pojkar! Sist jag såg dem var de 3 och 1 år gamla, nu är fr 18 respektive 16 år… Hur gick det till liksom?! Vänner med dem alla på Facebook sedan ett par år men ändå…

Först igår sågs vi ”IRL” så att säga.

Lilla H var tokglad innan de kom och bedyrade för mig att hon nu skulle vara ”tätteduktig” och låna ut allt hon äger och har – till och med sin iPad och sin Woody-docka!!! Jag anade lite oråd och försökte förklara att hennes två ”nya” kusiner är stora, lika stora som Ebba och Ludde… Men nja, jag tror att hon ändå såg framför sig två små kusiner som nya lekkamrater.

Lite tonårsblyga grabbar klev ur bilen och hade, helt förståeligt, inte riktigt lust att gå lös på studsmattan det första de gjorde och besvikelsen hos lilla H var ett faktum. Ebba räddade situationen – som så många gånger förr (vi andra får knappt närma oss när monstret tagit över) – genom att hoppa och hoppa.

Hedvig satt med oss vid middagen, that’s it! Resten av kvällen satt hon i sitt soffhörn med sin iPad och ville absolut inte delta i vårt sociala umgänge.

Då jag lite senare nattade Lilla H pratade vi lite om detta och jag förklarade igen att Andreas och Alexander ju faktiskt är stora killar, att se kanske kände sig lite blyga då de kom och att de kanske faktiskt inte har lust att just leka. Hedvig lyssnade på vad jag sade, var tyst en stund och sade sedan:

– Näl ja blil stol, då ska ja leka alla fall!

Idag kom dock solen tillbaka i lilla H och hon har helt och fullt lagt beslag på sin ”nya” morbror. Till oss andra har hon mest fräst saker som ”Stick”, ”Gå häliflån” och ”In i Snickelboa me dej”…

Idag är lilla H lycklig igen…

♥

”Små” kusiner…