Morgonlycka…

… har vi haft här i huset…

I alla fall har jag känt morgonlycka!

Vanligtvis åker jag tidigt till jobbet och Hedvigs pappa är hemma tills taxin kommer och hämtar lilla H. Idag gjorde vi annorlunda och jag var hemma under morgonen och jag inser hur mycket jag faktiskt saknar frukost tillsammans med barnen, småprat etc.

Lilla H är ett – oftast – mycket trevligt morgonsällskap. Glad och förväntansfull inför dagen som är i antågande.

Vid frukosten frågade hon mig om vi kunde titta på bebisarna i tidningen. Hedvig fullkomligt älskar bebisar och det var sidan med nyfödda hon menade. Även grattisannonser för ett- och tvååringar kan passera som ”bebis” i hennes ögon.

Nåväl, jag bläddrade fram till familjesidan med alla bebisar och födelsedagsbarn. Idag fanns endast två bebisar – vilket i och för sig inte är så bara – och Hedvig dök med näsan ner i tidningen på studs. Efter att med mjuk bebisröst kommenterat hur söta de var överraskar Hedvig mig med att berätta att en bebis heter Hugo och den andra heter William!

Jag kastade mig över tidningen och läser jag också och jo, visst heter dagens bebisar i G-P Hugo och William!

Hedvig fortsätter med födelsedagsbarnen som heter Emil, Linus, Joel, Oskar, Erik, Liam…

Stum tittade jag på min yngsta dotter och kände hur jag fullkomligt svämmade över av stolthet! Hon kan ju! Hon kan verkligen få ihop bokstäver till ord! Inte långa, men i alla fall!

Jag bad Hedvig fortsätta med namnen i dödsannonserna på samma sida, nu sade jag naturligtvis inte att det var just dödsannonser utan frågade bara om hon kunde läsa de namnen också.

Gissa om hon kunde…?
Gissa om jag är mallig…?

Morgonlycka…