Liten H...
Vi hittar vår bok …

… i gott sällskap …

På Akademibokandeln.

 

Barack Obama, Björn Natthiko, Ulf Lundell. Med flera.

Det är en hisnande känsla.

 

En av oss blir blyg. Kikar på avstånd. Tar en bild utan att någon ser.

Den andra av oss tjoar. Rusar fram och hugger tag i boken.

 

– Där är den! Där är den!

Den ena försöker med blicken dämpa den andres iver.

Den andra förstår inte alls. Hon rusar fram till disken med boken i högsta hugg.

Struntar helt i att det är kö. Att någon annan får hjälp.

 

– Ser du! Det är jag.

Det är jag på boken och min mamma har skrivit den.

Hon var så orolig och rädd min mamma. Att hon skulle förlora mig.

 

– Ja men jag seeeer!

Så härligt! Den boken ska vi sälja många av.

– Ja göööör det.

Det tycker jag.

 

Vi går ut ur butiken. Leendes. Röda i ansiktet.

❤️

Den ena av förlägenhet. Den andra av vild upphetsning.

Sakta landar jag…

… tar in veckan som varit…
Som är.

Så mycket uppmärksamhet. Så mycket fokus.
Jag är inte van. Hon är inte van.
Jag är stum. Hon är mallig.
Men glad, det är jag.

Veckan som gått har varit tuff.
Så många deadlines att komma ikapp.

Full av en sockerdricksbubblande känsla i kroppen fick jag inte mycket gjort förra veckan.
Det har jag fått ta igen den här veckan, och det med råge. Mitt i allt skrev jag en krönika och mitt i allt signerade jag böcker på Ica Kvantum. Däremellan har jag jobbat. Gjort intervjuer och skrivit artiklar. Levererat dem enligt plan.
Mitt i allt sade min fullkomligt underbara förläggare att jag sålt böcker under första veckan i ett antal av vad flertalet debutanter gör under bokens livstid. Hisnande ändå.

 

Svårt att ta in.

Sade jag att det är skönt med fredag?

 

Det här med bokrelease …

… det kan jag bestämt tänka mig fler gånger…

Faktiskt.

 

Vilken dag vi hade.

Vilken vecka vi har haft.

Och dessutom rockade vi sockorna hela dagen.

 

P4 Göteborg & P4 Klartext

Aftonbladet & Aftonbladet Family

Expressen/Amelia

ST-tidningen, Kungälvs-Posten, Lokaltidningen STO

Göteborgs-Posten & Alingsås Tidning

 

Och Nyhetsmorgon.

Som delade ett klipp på sitt instagramkonto.

Ett klipp där Hedvig beskriver varför hon tycker så mycket om Steffo.

Och som har över 478 000 (!!!) visningar.

 

Och blommor.

Så otroligt mycket blommor vi har fått, Hedvig och jag.

Och presenter. Och champagne.

Skål på zoom med nära och kära.

Skål på altanen med bästa grannar.

 

Att på något sätt jorda euforin jag känner är svårt.

Jag skiter helt enkelt i att jorda den. Den bubblar i hela kroppen.

Jag tar väl och skriver en bok till istället.

Så kan jag ha bokrelease en gång till.

 

 

Tack snälla alla som hört av sig …

❤️

… och tack för alla fina recensioner …

Men alltså…

… vilken dag vi har haft …
Underbar.

Vi var med i Nyhetsmorgon. Fokus på Hedvig.
Och jag är mer glad för det än någon anar.
Vissa anar.

Att hon fick utrymme.
Att hon fick synas. Fick höras.
Fick berätta hur himla söt och gullig hon tycker Steffo är.
Att hon av honom fick frågan vad som är det bästa med att ha Downs syndrom.
Och att hon inför hela svenska folket svarade:

– Man ska vara olika och speciella, annars hade det inte varit jag…

Wow.

Älskade Hedvig…

❤️

… som jag behöver dig…

 

 

Vi packar …

 

… och signerar …
Fast tvärtom.

Vi signerar och signerar. 
Sedan packar vi.
Och trivs.

Imorgon ska vi posta.
Tänk ändå. Att andra vill läsa det jag skrivit.
Hisnande.

Och tänk ändå.
Att böckerna finns i nätbokhandel och fysisk bokandel.
Den går att förboka. Beställa.
På söndag är det på riktigt.

Radio P4 Göteborg idag.
Någon frågade om jag var nervös. Men nej.
Ämnet är viktigt och jag kan prata om det hur mycket som helst.
Gör vad som helst bara folk förstår att vi alla är människor som behövs på denna jord.
Mångfald i sin absoluta betydelse. 

Programmet?
Jag lyckas inte hitta ett klipp, men jag delar gärna hela programmet.
Du får ta dig 1:39:38 in i sändning för att höra mig.
Om du vill.

Idag har både Hedvig och jag fått massor av sms och andra meddelanden från fina människor som läst om oss i lokaltidningen. Det är bra malligt tycker hon. Imorgon har hon tidningen med sig till skolan.
Fint.



Nu är det på riktigt…

❤️


… snart ligger mina känslor och tankar i era händer…

 

 

På söndag…

… smäller det…
Då finns boken ”där böcker säljs”.

Vi har en galet spännande vecka. Och förra veckan också om jag ska vara ärlig.
Vi blir intervjuade lite här och där och varstans. Ibland är Hedvig med, ibland inte.
Hon har ombetts att spela in korta filmer till Aftonbladet Family och till P4 Göteborg.
Vilket hon så klart med glädje har gjort.

Idag är vi med i ortens lokaltidning.
Hedvig är utlovad att vår yttepyttiga lilla lånehund ska vara med på bild.
Hon ordnar det för sig. Hedvig. Och han är ju faktiskt hennes bästa kompis.
På fredag skriver Göteborgs-Posten om oss, på lördag Alingsås Tidning.

Idag är jag inbjuden till P4 Göteborg. Hedvig också. Men hon avstår.
Hon är lovad att gå till studion i skolan och spela in en låt.
Hennes prioritering är fullt förståelig.

Men på fredag.
På fredag smäller det minsann.
Då är vi med i Nyhetsmorgon på TV4.
På länk på grund av det ”himla skitviruset” som Hedvig väljer att kalla det.
Också det fullt förståeligt. Bra policy.

Hur som helst är Hedvig utlovad sin favvoprogramledare.
Och ungefär klockan 08:15 finns vi där.
Hedvig och jag.

Vi fnissar mycket de här dagarna vill jag lova.
Ibland kommer en tår när vi pratar om hur förfärligt oroliga vi var allihop när hon var så sjuk.
Då får vi pussas och kramas lite extra mycket och tänka på hur bra allting blev.

 

 

Hedvig ser sig numer som rikskändis…

❤️

… som jag unnar henne…

Jag vaknade till…
… ett fint reportage …
Idag.
Amelia i april.
Det har jag koll på.
Att reportaget eventuellt skulle dyka upp på Expressens webb visste jag också.
Men inte när detta eventuella skulle ske.
Eller ens om.
Fick veta av en god vän imorse.
Reportaget är fint och jag är glad.
Ser fram emot att se det i tryckt form i Amelia i april.
Nyfiken?
Läs här.
 
Hedvig?
 
❤️
 
 
Hon mallar sig massor. 
Boken…
… har kommit…
Till oss.
I måndags kom en kartong med ett antal böcker hem till oss. Vilken tur att Hedvig hade studiedag just den dagen och kunde vara med och ta emot dem. Glädjen då hon öppnade kartongen fick inte att ta miste på – film finns på instagram om du vill se och höra.
Lite senare samma dag torkade hon tårar.
– Ja’ är inte ledsen mamma. Bara rörd. 
Tänk att du behöver mig och älskar mig så mycket att du har skrivit en bok… 
Ytterligare lite senare signerade hon böcker till våra nära och kära.  Snart finns den i bokhandeln. Hisnande.
 
Lilla gumman…
 
♥️
 
… som jag älskar dig…