Nu är den här…
(null)

… 100-dagarsutmaningen…
Kul.
Jag promotar rörelseglödje.
Ogillar tanken på att den kan försvinna.
Värken som senaste två åren försvårat för henne att träna, springa och allt som hon tidigare tyckt om försvann i och med extremt minskat sockerintag på skola och fritids.
Fantastiskt.
Vi köpte en träningscykel.
Den står i garaget och syftar till bibehållen kondition även under de kalla månader hon inte vill med mig ut och springa. 
Hon och träningscykeln.
Träningscykeln och hon.
De funkar fint tillsammans.
Gillar varandra liksom.
Så kom en Thailandsresa och en lååångdragen förkylning emellan. Det har varit segt att komma igång igen. Som det ju alltid är efter uppehåll. Jag ogillar uppehåll. 
 
Så har jag en sådan där alldeles särdeles fantastisk och inspirerande vän. Hon har så mycket idéer. Så jag gjorde en copy paste på hennes 100-dagarsutmaning, anpassade den efter oss och så vidare och så vidare.
Nu har vi en 100-dagars cykelutmaning framför oss. Var tionde cykling får hon ta en av de belöningar som lockande nog hänger där. Så spännande att hon idag av bara farten cyklade 5,1 km på de 15 minuter hennes cykelprogram ställts in på.
Wow!
Och nej, jag kan inte avslöja belöningarna här eftersom det lilla hjärtat läser bloggen…
 
Lagom hög musik, en vattenflaska och en mamma som hejar på samtidigt som hon kör ett eget träningspass bredvid. 
Och vi har så kul.
Nu längtar hon efter kommande nio pass…


❤️


… belöning och så…