Vi skriver…
(null)

… fredag idag…
Skönt.
Skön känsla redan då man vaknar tycker lilla H och jag håller med. Klockan ringer kvart i sju och aldrig stänger hon av den. Det känns som en evighet innan hon vaknar och stänger sv alarmet. Vi väntar ut. Hon vill ju vakna själv.
Det gör hon. Till slut.
Det första som sker då alarmet är avstängt är att hon kikar i appen vad det är för mat denna dag. Från min plats i sängen med en kopp kaffe i handen hör jag hur hon liksom fnyser ut orden: Kökets val… va’ är det för mat egentligen…? 
Fredag är också taxi hem efter sista lektionen. Hon sms:ar att hon är på väg hem och innan mitt svar hunnit gå iväg ringer hon. Berättar att hon åkt skridskor fast det var vingligt och svinhalt och att ”Köket val” var tacos. Tänk att kocken valde
tacos ändå resonerar hon.
Lycklig.
Så kommer hon hem, slänger sin rygga i ett hörn, suckar när jag ber henne hänga den på sin plats, tvättar sina händer och slår sig ner vid köksön för att käka lite mellis. Rostis och smoothie gärna tack, det var beställningen från
taxin. 
Hon babblar om dagen, är lite besviken på sig själv för att hon missat säga grattis till vår nya granne Albin som visst har namnsdag idag, är ändå glad att fröken A inte läste boken om Uffe Varulv idag eftersom hon läser med så himla läskig röst,
och hon är så himla pirrig inför fotbollscupen i helgen.
– Men mest pirrig för matsäcken mamma…

– För matsäcken?
Men den har du ju bestämt själv.
– Ja’ veeet.
Men det känns ändå pirrigt. Matsäck är så himla gott!

– Sant!

– Vad så sant?

– Ja, alltså matsäck ÄR himla gott.

– Mmmm….
Du mamma, det var himla länge sedan vi åt gräddboll! Som Stina på Saltkråkan du vet.

– Men du tycker ju inte ens om gräddboll?

– Nä juste’!
Det glömde ja’ mamma…
Hon strålar när hon tittar på mig och kommer på att hon inte alla gillar gräddbollar. Inga dialoger i världen kan mäta sig med dessa.
Det  som är världsligt blir plötsligt viktigt…

❤️

… och vice versa…