I kyrkan…
(null)

… trivs hon som bäst…
Jag ser det.
Jag ser det och jag förstår det. 
Jag trivs också i kyrkan. På mitt vis. Jag är inte kyrklig på så vis att jag uppskattar gudstjänster och andra sammankomster. Jag är kyrklig på så vis att jag tycker om kyrkan som rum. Tycker om att vara där. Helst när den är tom. Det är vackert. Fint.
Stilla.
Hon älskar kyrkan på kyrkans alla vis.
Fint så.
Tillsammans älskar vi kyrkogårdar.
Att stilla strosa där. Vördnadsfullt.
Läsa namn och årtal, göra oss en livshistoria utifrån en gravsten. Känna oss sorgsna, men också tacksamma. Tacksamma över livet.
När jag och moster i kyrkan undrar vem Aron var – har vi ens hört om honom någon gång? Då vet hon. Berättar och förklarar.
Fina, vackra, kloka Hedvig…

❤️


… kyrkan är din arena…