Inte alla…
 
… har en pappa…
Så här på fars dag.
 
 
Några har mist sin.
Några har aldrig haft någon.
Några har den i sina ögon perfekta pappan.
Några har eller har haft en pappa de tycker har brustit i mycket.
Svikit. Eller kanske något annat ledsamt.
 
De flesta pappor – och alla andra också för den delen – gör så gott de kan.
Och alla pappor, och alla andra människor, har fler sidor än en.
Ingen är perfekt.
 
Inte heller min pappa var perfekt.
Men han var min.
 
Måhända valde han flaskan först. Alltid.
Ofrivilligt men alltid. Sedan kom jag.
Däremellan var han den bästa pappan.
I alla fall för mig.
 
Han gjorde de tunnaste pepparkakorna, den godaste schwarzaldtårtan, de ljuvligaste pannkakorna, de bästa chokladbiskvierna, den godaste champinjonstuvningen och den läckraste utflyktsmaten.
 
Min pappa struntade i vad andra tyckte, han gjorde det han mådde bäst av. Imponerande.
Min pappa vände ut och in på sig för min skull emellanåt – om inte flaskan hunnit före.
De gångerna jag hann först kände jag mig så otroligt älskad.
 
Han kunde driva mig till vansinne.
Framförallt då jag blev äldre. Tonåring och så.
Någon period ville jag helst inte ha med honom att göra.
Han kunde ”slå benen av en” med bara ord, och man var inte vatten värd.
Han kunde stryka mig över kinden och få mig att känna mig som hela världens prinsessa.
Älskad som få. Jag kan ännu kända handen stryka mig på kinden.
 
Han kunde gjort bättre. Som pappa. Aboslut.
Han vet det. Jag vet det. Alla vet det.
Han hade ångest för det.
 
Jag är så glad att jag hann säga att du var bästa pappan för mig.
Jag är så glad att jag hann säga att du inte behöver ha någon ångest.
Jag är så glad att jag hann säga – och framförallt hann känna – att dina mindre bra sidor i mitt medvetande puttades bort och ersattes av alla dina goda sidor. Så att jag sedan dess och i alla mina kommande dagar kan prata gott om dig, även om jag pratar om det som gjorde illa mig. Jag är så glad att du hann få veta att jag bara pratar med kärlek om dig pappa, om alla dina sidor. Jag älskar ju dig.
 
 
 
Du kanske inte var bästa pappan, hur man nu mäter det…
 
 
 
Men du var min pappa, och jag saknar dig…