… som ”alla” andra…

Men ändå på sitt sätt.

 

Hon vill ha mat till frukost.

Mat som i mat. Inte mat som i frukostmat.

Favvofrukosten är köttbullar, potatismos, gräddsås och lingon.

Näst efter det smäller nog tacos högst.

Ovan frukost kommer ganska långt ner på skalan.

Men ändå.

 

Det vänder sig lite i magen på oss andra när den tunga matdoften ångar ut från micron i arla morgonstund. Men så är det viktigt att man får det som man vill ha det tycker jag. I den mån man kan så klart. Att få lite rester till frukost är verkligen inte för mycket begärt. Dessutom säkert mer energirikt än en smörgås och lite fruktyoughurt.

 

Men eftersom det är mat hon vill ha, vill hon ha det som de andra. Som pappan. Som Ebba. De har matlådor med sig till jobbet snudd på varje dag. Det är hon lite avis på, lilla H. Men kanske allra mest avis på att deras smarriga matlådor står där i kylen, med tejp på locket. Tejpen som mamman kluddrat dit på vems matlåda det är. Och ett hjärta. Det obligatoriska hjärtat som jag gör mest överallt till dem jag älskar så högt. 

 

Att tejpen sitter där på deras matlådor är mest för att de ska ta rätt.

Det har hänt att Ebba fått med sig pappans, i hennes tycke, gigantiska portion.

Det har också hänt att pappan fått med sig Ebbas, i hans tycke, yttepyttiga portion.

Det blir ju dumt. Den ena orkar inte äta upp. Den andra blir inte mätt.

Därav tejpen.

 

Så kommer hon på att hon kan göra sig en matlåda.

Eller åtminstone en frukosttallrik. Av vad som blir kvar av middagen.

En briljant idé tycker hon som lassar på makaroner på tallriken. Ber mig skiva falukorv som hon bara äter ”kall och inte stekt”. Dem lägger vi i en särskild skål för de får under inga omständigheter slinka med in i micron.

Och sedan: