Vilka dagar…
 

 
… vi haft…
Lilla H och jag.
 
Hon kan det där med att resa och semestra vill jag lova.
Bästa ressällskapet. Njuter varje sekund och det smittar av sig.
Herre Gud och himmel och plättar, vad är väl Tanzanis mot Karlstad och Leos Lekland?!
Så har hon resonerat i flera dagar.
 
Karlstad, lekland i dagarna två, hotell, bastu, bubbelpool, restaurang och- det kanske viktigaste – själva. Bara hon och jag. En tjejresa helt enkelt. En sådan resa man ”känner sig stor av”. Så tycker hon, familjens yngsta.
 
Hon, som har skinit ikapp med ”sola i Karlstad” har fnissat så fort våra blickar mötts.
Hon, som har varit i nuet och också njutit nuet. Trots att Leos chicken nuggets inte var ett dugg goda. Ingenting har gjort någonting på något vis. Ingenting har pajat det goda humöret.
 
I hotellets spaavdelning impade hon stort på en ”hoper gubbar” från Örebro genom att fem (!!!) gånger dra i snöret och få en hink iskallt vatten över sig. Huttrande kröp hon sedan ner i den varma bubbelpoolen för att värma sig, samtidigt som hon bad dem alla att kliva upp eftersom det var hennes och hennes mammas tur nu.
Artigt klev de upp och bytte pool mot bastu.
 
I restaurangen serverades ”otroooligt gott” knäckebröd tyckte lilla H och mumsade i sig en hel del. Det lite saltade smöret bad hon om receptet på. När inget på menyn var till full belåtenhet frågade servitrisen vad Hedvig helst av allt ville ha, näst efter köttbullar som de tyvärr inte kunde trolla fram. Hedvig önskade då en köttbit med gräddsås, potatismos lingon. Vips så hade köket lagat det önskade. Då, särskilt då, önskade lilla H att pappan varit med. Han är den i familjen, förutom Hedvig själv, som kan konsten att uppskatta en god köttbit minsann.
Även desserten fixade hon till emligt önskemål, helt utanför menyn.
 
Min synnerligen socialt kompetent konverserande lilla dotter såg i vanlig ordning till att fixa det så som hon själv önskar det. Kanske är det hemligheten bakom att helt uppskatta nuet?
Att se till att man får det som man vill…
 
 
 
 
Och endast en gång behövde jag utdela onda ögat mot någon som inte betedde sig okej…
 
 
 
 
 
Nu längtar vi till vårt nästa äventyr, då till Tanzania…