När mammahjärtat…
… går itu…
Helt.
Då sitter det onda i länge. Väldigt länge. Hela dagen.
Det är som att det är svårt att bli fungerande när mammahjärtat gått lite sönder.
När mamman väcker sitt yngsta lilla hjärta som inte vill vakna.
Som inte vill gå upp, som inte vill gå till skolan och absolut inte till fritids.
Som bara vill vara hemma.
Som bara vill vara hemma.
Som vill att mamman ska sluta jobba.
Eller jobba mindre. Eller jobba närmare.
Som vill åka taxi hem efter skolan för att bara vara.
Yngsta hjärtat som är 12 år tycker att hon är ”klar” med fritids.
Så klart. De flesta andra är ”klara” med fritids redan då de är tio år.
Mina stora små hjärtan vara klara med fritids efter tredje klass.
Hedvig går i sjätte klass. Och vill åka hem efter skolan.
Så klart.
Mamman förbannar litegrann samhället och dess uppbyggnad.
Men har ingen lösning. Jo, att arbeta deltid är en lösning.
Fast på riktigt, var finns ens de tjänsterna?
Dialogen imorse krossade mammahjärtat.
Så pass att hon känner sig lite trasig där hon sitter vid sitt skrivbord.
Så pass att hon känner sig lite trasig där hon sitter vid sitt skrivbord.
– God morgon lilla gumman…
Har du sovit gott?
– Mmm… go´morron mamma…
Ja´ är trött…
– Jag förstår det.
Jag var också så trött när jag skulle gå upp idag…
– Ja´ vill inte gå upp.
– Nej, så kan det kännas.
Men tänk så mycket roligt du ska göra idag.
– Vad ska ja´ göra?
– Du ska på utflykt till reningsverket.
Det kommer kanske lukta blä men blir nog spännande.
– Mmm…
– Sedan ska du åka taxi till kyrkan med E, V och H.
Det har du ju längtat efter.
– Mmm…
– Så hämtar jag dig i kyrkan när ni är klara.
– Ska du åka nu?
– Alldeles strax.
Jag tänkte att jag skulle fläta ditt hår innan.
– Ja´ vill inte att du ska åka.
– Nej, jag vet det gumman.
Men jag måste ju arbeta precis som du måste gå i skolan.
– Varför?
– Du måste gå i skolan för att lära dig saker.
Jag måste arbeta för att få pengar.
– Ja´ vill inte att du ska arbeta.
Ja´vill att du ska vara hemma med mig.
Ja´ vill åka taxi hem efter skolan.
– Jag vet det gumman…
På fritids gör ni ju ändå mycket roligt?
– Men ja´ vill inte.
Ja´ vill åka hem till dig.
– Är du osams med någon på fritids?
– Nej.
Jag vill inte bara.
Det lilla vackra ansiktet har under dialogen skrynklat ihop sig alldeles väldigt och tårar rinner längs kinderna. Det känns inte som en bra start på morgonen. Mamman stålsätter sig för att inte skrynkla ihop sitt trötta ansikte och hon blinkar bort tårarna som bränner bakom ögonlocken. Mamman känner sig maktlös. Lite som att befinna sig i en rävsax.
Är det så här det ska vara i flera år?
Att den lilla måste vara på fritids fast hon tycker att hon är för stor.
Fast hon tycker att hon liksom är klar med hela fritidsgrejen.
Det känns inte riktigt rättvist mot den vackraste av själar.
Mammahjärtat är trasigt…
♥
Det onda sitter i och sitter i…
Skulle ni inte kunna försöka låta henne vara hemma själv?
Ibland tror jag att man går för mycket på funktionshinder och inte individens förmåga
Kanske ni skulle försöka släppa taget lite.
Om ni inte lyssnar kan det hända att hon sticker ifrån skolan och försöker ta sig hem själv och det vore väl inte så bra?