I torsdags…
 

 
… var jag på middagsdate…
Härligt.
 
På date med en av männen i mitt liv.
Med den unga, kloka, vackra som är min son.
Som utan att jag förstått plötsligt blivit en ung man.
 
En vacker ung man jag stolt går bredvid.
En vacker ung man som öppnar dörrar för sitt sällskap, drar ut stolar.
En vacker ung man som ivrigt berättar om sina tankar och idéer.
Som gestikulerar vilt för att förstärka det han säger.
I ivrigheten och i gesterna ser jag mig själv.
 
Vi äter Moules frites och pratar. Och skrattar.
Den vackra unga mannen pratar om framtidsdrömmar.
Han är glad att jag tror på honom.
Hur skulle jag kunna annat?
I mina ögon är han den bästa unga mannen som finns.
För honom finns jag alltid.
För honom och hans systrar.
Dem tror jag stenhårt på.
 
En vacker ung man som med kärlek så stark att det lyser ur hans ögon berättar om sin fina, fina flickvän som gör honom så lycklig som han aldrig trott att han skulle kunna känna sig.
Hans ögon glittrar och mitt hjärta svämmar över.
Jag unnar honom all kärlek och glädje i världen.
Åh, vad jag unnar honom.
 
 
En vacker ung man…
 
 
 
Och jag spricker av stolthet över att få vara hans mamma…