En fredag med…
 

… blandad kompott…

Livet?
 
Kanske är det livet?
En fredag med go´frukost för vissa – typ den lilla som gärna äter potatismos, korv och ketchup till frukost.
En fredag med hemmajobb kombinerat med myskläder.
En portion eftertanke vid känslosamt telefonsamtal från omtyckt kollega.
En portion eftertanke till före, under och efter annat samtal.
Som täckte samtliga känsloregister.
 
Ytterligare en portion eftertanke och ett hjärta som svämmade över när jag på Facebook ser bilden av älskad och saknad dotter som gör skillnad på riktigt genom sitt volontärarbete på ett barnhem i Tanzania.
Barnhemmet fyller tre år idag och de ska ha fest.
En fest som firas med kyckling, soda, frukt, dans och sång.
En fest vi alla är inbjudna till.
 
En fest vi alla kan delta i.
Inte fysiskt. Det är långt til Tanzania för en fest en fredagkväll.
Men ändå. Vi kan delta genom att swisha en summa pengar.
Vi swishade. Vi deltog. Åh, vad jag önskar att vi var där på riktigt.
Jag hoppas de i skrivande stund har jordens party.
För de är en familj. Kärlek och familj är mer än blodsband.
Det onda till trots har något gott uppstått. Hos dem.
Här är det annorlunda. Det är lite kallare här hemma.
De flesta är sig själv närmast. Var är kärleken människor emellan?
Till viss del har vi tappat den. Till viss del är vi fattigare än dem.
Och där är bland andra min dotter och gör skillnad. Stort
 
Denna på många vis kämpiga fredag kommer hon hem.
Familjens lilla yrväder. Den lilla stora. Den lilla mindfulnessupplevelsen.
Stormar lyckligt in i huset efter taxiresan hem.
Vi får inte längre möta utanför. Hon kan ju själv.
 
Hon stormar in.
Slänger sig i mammans famn, i pappans famn.
Knackar på badrumsdörren bakom vilken storebror duschar.
Knackar hårt så att han stänger av duschen bara för att ropa:
 
 
– Hej Ludde! Ja´ är hemma nu!!!!
 
För att tillbaka få höra:
 
 – Heeeej gumman! Va´ kul att du är hemma!!!!
Har du haft det bra?
 
 
Ordningen är återställd. Igen är vi här och nu.
Det som vi är så dåliga på, men som lilla H är så fenomenal på.
Vad vore världen utan henne och alla andra som besitter den förmågan?
Fattigare. Tror jag bestämt.
 
Mellis på bordet.
Det är ett måste när hon kommer hem med taxi.
För dagen jordgubbskräm och mjölk.
En liten chokladboll kan också vara på sin plats en fredag.
En hemgjord. Från frysen. Som hon vet att jag tar fram lagom till hon kommer hem.
Som hon låtsas vara överraskad av och som hon tycker att jag tokbusar med.
Liksom, en chokladboll ”bara så där” en fredagseftermiddag.
 
Hon vill vara ifred.
Efter mellis vill hon vara i fred.
Jag jobbar klart. Sorterar dagen i huvudet.
En fredag som innehållit så mycket.
Eftertänksamhet, sorg, ilska, glädje, frustration, längtan…
 
 
Nu landar jag…
 
 
 
Här och nu landar jag…