Advent…
… kan vara den bästa tiden…
Särskilt första advent.
Vi tummar på ”reglerna” i år.
Gör advent redan idag. En fredag.
Inte i morgon som vi brukar. Imorgon och på eftermiddagen brukar vi.
I år får vi inte till det imorgon. Det går bra idag också.
Först känns det lite jobbigt. Tycker jag.
Fram med kartongen, stjärnorna, stakarna. Puh.
Men så fylls jag ändå av ett lugn. Det räcker att öppna lådan.
Lite julmusik i bakgrunden.
Lite glögg att sippa på.
Nya ljus är inköpta.
Doften av hyacinter omringar mig.
Doften av apelsiner och clementiner likaså.
Jag plockar upp min mörkhyade lilla ängel, klädd i silverskrud.
Jag köpte henne till advent, samma år som älskade lilla H hade kommit till oss.
Hon stod där, ängeln, på en julmarknad och liksom talade till mig.
Hon sade att olika är bra, olika är fint, olika behövs.
Hon sade också att vi får slåss tillsammans.
Minsann.
Visst muttrar pappan i bakgrunden.
Och häver ur sig en och annan svordom över stjärnan i sovrummet.
Men det är okej. Det är helt okej. För det är som det brukar vara.
Som det liksom ska vara.
Lugnet finns där ändå.
Jag vet inte när jag kände ett lugn senast. Eller ens anade?
Det var kanske förra advent? Nej. så kan det inte vara. Kanske senaste semestern?
Jo, så var det nog. Jag känner samma lugn vid semester som vid advent.
Det blir en tid att vara.
Annars har just jag inte känt av just så mycket lugn i år. Och inte heller på längre tid än så.
Det är så mycket som hänt. Så mycket som uppdagats. Kommit i ljuset.
Som vi är många om att behöva deala med. Ta hand om. Hantera.
Fast det knappt går. Jag har känt mig så ensam.
Fast jag inte är ensam.
Så lugnet jag känner idag är välkommet.
Mycket välkommet.
Välkommen advent…
♥
Välkommen lugn…