Göteborgsvarvet…
… idag…
Eller ”Specialvarvet” som det heter.
Varför ”special”?
Ungefär som i ”särskild”….
Varför, varför, varför måste allt vara så speciellt, särskilt, annorlunda och olika?
Varför kan vi inte alla bara vara? Bara vara som vi är och trivas tillsammans och tycka om varandra precis som vi är? Jag förstår inte och jag kommer aldrig förstå. Tror jag. Hoppas jag.
Hur som helst så har lilla H sprungit Specialvarvet idag.
Tillsammans med sin klass, tillsammans med alla andra på hennes skola och tillsammans med hundratals, kanske tusentals, andra ifrån hela Sverige. HELA Sverige. Där var busslaster ifrån Strängnäs, ifrån Stockholm, ifrån någon pytteort i Småland och där var busslaster från ja, hela Sverige. Arrangemanget är stort och engagemanget ännu mycket större. Så härligt stämning. Människor gick, människor åkte rulllstol, människor sprang och människor gjorde allt på samma gång. Gemensamt? Glädjen. Glädjen jag endast och bara finner i sammanhang som dessa, i sammanhang tillsammans med människor som ses som olika. Tänk vad folk missar! Folk som väljer att välja bort, som väljer att stänga dörren. Tänk, så fattiga de blir på själva livet.
Lilla H har haft löpträning i skolan i flera veckor.
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen, hon går i bästa skolan ever.
Hon var så laddad inför varvet, så pirrig och framförallt så glad att hon skulle kunna springa fast armen är i gips.
Med ett löfte om att hålla mamma i handen hela varvet runt – förutom över mållinjen – så fick hon springa.
Och det gjorde hon. Med bravur sprang hon.
Av de 2,2 kilometrarna banan mätte sprang hon säkert 1,8. Drygt. Minst.
Punkt.
Lycklig är jag över dagens kontaktdag.
Det måste vara Försäkringskassans bästa uppfinning.
Heja lilla H, heja alla som sprang…
♥
Och heja alla som engagerar sig…
Jag ser det inte som special i den bemärkelsen!
Istället väljer jag att se det som special i bemärkelsen unik, vacker, speciell (de finns bara en av dig och de är du), extraordinär, fantastisk, enastående, exklusiv, alldeles särskild (från en positiv aspekt) och helt underbar. Ingen är den andra lik och tur är väl de!!<3
Min bror har en hjärnskada sedan födseln till följd av syrebrist i hjärnan och jag själv föddes med ett syndrom till följd av en genetisk bindvävsdefekt(Ehlers- Danlos Syndrom). Jag väljer att se oss som speciella, fantastiska och extra unika <3 Men ändå precis som alla andra, människor!
Jag kan å andra sidan förstå hur du menar.. Världen har blivit alldeles för trångsynt.. Jag tror även att om man aldrig har upplevt det unika och underbara som det medför så kan man aldrig förstå…
Eran familj och lilla H är helt fantastiska <3 Har följt er under en lång tid nu och både ni och lilla H är berikade med ett fantastiskt liv <3
Denna kommentar blev bra mycket djupare än jag först hade tänkt, hoppas du har överseende 😉
Det var fint skrivet Malin! Verkligen! För min del tänker jag nog olika olika dagar. Kanske beroende på hur livet i övrigt är mot lilla H just där och då…? Jag vet inte, men jag förstår hur du menar.
KRAM
Härligt att se vilken energi lilla H har i allt hon företar sig, med eller utan gips!
Härligt att kunna springa även om armen strular😡🙏😘 tråkigt som du säger att detta lopp är "special"😳 Ja, ja lilla H var ju med så det måste ha varit special👌 Inte många som springer med en bruten arm👊 Trevlig helg💕 kram
Det bultar och dunkar inte längre i armen som tur är så det gick bra. Visst är det trist att kategorisera människor? Hur som helst är lilla H supernöjd över sin insats och anser själv att hon vann rubbet 🙂 Kram
Underbart!!