Plötsligt tar hon ett kliv…
 
… och känns så stor…
En tweenie.
 
Plötsligt är handväska, parfym, telefon och hörlurar minst lika viktiga som Bamsetidningar, böcker, Mc Donaldsleksaker och andra grejer. Plötsligt är ”stora-barns-grejer” viktiga på ett sätt de inte varit förut.
 
Med håret utsläppt och handväskan på axeln går vi på restaurang.
I väntan på maten spelar hon Minecraft på sin mobil, suckar över besvärliga zombies och undrar när maten ska komma. Hon tackar nej till sugrör och menar att det går bra ändå. Hon är ju stor nu.
Hon testar nya maträtter, tycker om somliga men andra inte alls. 
 
Hon stegar före oss ut till taxin. Hälsar och kliver in.
Kör en rövare för att få sitta fram och hasplar ur sig en svordom när hon visas till baksätet.
Tillbaka på hotellet frågar hon snällt i receptionen om de kan tänka sig att poppa en påse popcorn till henne.
De kunde de.
 
 
 
Allt är i sin ordning…
 
 
 
… som det sig bör…