Nyår kom och…
 
… gick…
Nu är det över.
 
Ett helt år kvar tills nästa gång.
Vi försökte strunta i rakter och fyrverkerier.
Det kunde varit så mycket värre ändå.
 
En omgång runt femtiden igår eftermiddag, i övrigt ganska koncentrerat kring tolvslaget.
Tolvslaget som lilla H tillbringande med hörselkåpor på, tittandes på Nils Karlsson Pyssling och med mammans armar runt sig. Pappan och några vänner som försiktigt tittade in för att säga ”Skål lilla hjärtat”. 
Sms skickades till syskon och moster. Sms där hon talade om hur rädd hon var.
Men det kunde som sagt varit värre.
 
Lilla H var ändå med vid middagen i år.
Snabb, snabbt slukade hon oxfilé och beranaisesås, tackade för maten och pep sedan in på sitt rum igen.
Men ändå, hon åt i alla fall mat. Det har inte hänt på flera nyårsaftnar.
 
Sedan, vid halv-ett-snåret, då vi andra gärna ville gå och lägga oss, då var hennes tid kommen.
Glad i hågen slängde hon av sig hörselkåporna, babblade till höger och vänster, plockade fram sin telefon och behövde definitivt spela lite FIfa innan vi fick släcka lampan.
 
Idag låtsas vi som om dagen igår knappt har ägt rum.
Skidor, skidor, skidor, gulaschsoppa, mjölkchoklad, målarbok, spabad med mera – allt utan prat om smällare, raketer, fyrverkier och nyårsafton. Snart ska vi laga tacos och livet på det nya året rullar på.
 
Vemodigt och spännande på samma gång. Med nytt år menar jag.
Tankar, funderingar, grubblerier, förhoppningar och drömmar i en salig blandning.
På vissa håll och kanter vet jag inte hur det ska bli. Det får väl ge sig.
För vissa, extra nära och kära, önskar jag inget hellre än att året blir precis som just de extra nära och kära vill att det ska bli. Ni vet, när man ända in i hjärtat håller tummarna för allt bara ska bli och vara bra. Bäst.
 
För egen del väntar både ovisshet och nya utmaningar under 2016.
Utmaningar under första delen av året som jag mycket, väldigt mycket, ser fram emot.
Ett nytt är spännande. Kort och gott.
 
 
 
 
Ett helt år kvar till nästa nyårsafton. Som sagt…