… vad man haver…

Frost. Typ.

Vid en strandpromenad som idag.

Då man kan åka skridskor utan skridskor fast med skor, i vattenbrynet som inte längre skvalpar men är fruset till is.

Bristen på snö är svår att förstå då det var mycket snö fyra mil norrut vid dagens tidigare biobesök. Men inte en gnutta snö här. Där vi bor.

Vill man då göra snöänglar blir det knepigt. Med rödrosiga kinder vände sig Hedvig mot mig och berättade att hon visste världens ”spännaste” äventyr och det var att försöka hitta, om inte snö, så åtminstone frost. 

Vi gick och gick längs stranden och minsann, när vi kom fram till bryggan var den täckt av frost. Som en skatt, tyckte lilla H och slängde sig i frosten och gjorde änglar.