…  en påse gott och blandat…

Lite sött och lite surt.

 

Sista dagen med fina, fantastiska kollegor för min del.

På ett tag tänker jag. En dag kanske jag är tillbaka.

Vemod på min ära. Lite sorgligt så där.

 

Men med så mycket värme och så många kramar gick jag ändå därifrån och kände mig rik.

Finlunch och finchoklad av närmaste bästa kollegan. Som jag utsett till min personliga journalistiska mentor.

Helt utan att fråga egentligen. Jag lyssnar, iakttar och lär.

 

Men, så finns en annan rolig sida av dagen.

Nu börjar en ny tid. En ny utmaning.

Med start imorgon.

 

Tillbaka till annan redaktion.

Också med finfina kollegor som jag saknat sedan sist jag var där.

Jag ser fram emot morgondagen med glädje och nyfikenhet.

 

Dagar som är som en påse gott och blandat är bra att ha.

Sådana dagar manar till eftertanke, gör att man ser saker ur olika perspektiv.

 

Jag har nästan känt mig som lilla H idag.

Hon som kan svänga mellan olika sinnesstämningar i ett huj och utan vidare.

Utan att nämnvärt reflektera över det som varit eller det som komma skall, tar hon sig an nuet och utgår ifrån det. När jag skriver just det inser jag att jag ju inte alls bör känna mig som henne idag. Jag funderar ju hela tiden på vad som varit och vad som ska komma, med följd att jag ofta(st) missar nuet.

 

Men dagens sinnesstämningar.

Det måste vara i dem jag känner igen mig som om jag vore lik Hedvig.

Så är det så klart. Det där pendlandet mellan toppar och dalar. 

Det var nog så jag menade.

 

 

 

♥