Detta kan vara…
 
… min första intervju…
Journalist som jag är.
 
En morgon i veckan som var pratade de på radion om lärare man haft.
Lärare som gjort intryck. Som gjort avtryck.
Det pratades om minnen av fantastiska lärare.
Liksom minnen av lärare som skrämt livet ur en.
Jag har haft både och.
 
Min första fröken dök upp i mitt minne.
Fina, vackra, snälla Mona F, som sedan blev Mona M.
Vars långa hår vi flickor fick fläta då hon satt vid pianot och sjöng med oss.
Som alltid hade tid, som alltid var snäll.
Mona, som strök sina elever över håret och log varmt.
Som gjorde de vackraste blommorna vid varje slutförd uppgift.
Om som använde färgkritor på svarta tavlan då någon fyllde år.
Med dessa målade hon en hissad flagga och en gräddtårta där jubilaren själv fick bestämma ”fyllning”.
 
Så  jag satt där i bilen, lyssnade på radion och tänkte på Mona som gjort sådant avtryck på mig.
Jag är säker på att det var just hon som gjorde att jag ända upp i vuxen ålder ville bli lågstadielärare.
Tills skrivandet tog över, liksom journalistdrömmen.
Hur som haver fick jag en ingivelse att leta upp Mona och berätta för henne vad hon betytt.
Jag tänker att vi alltför sällan talar om för varandra vad man faktiskt betytt eller betyder.
Så jag gjorde det.
 
Jag letade upp Mona och skrev till henne.
Jag berättade om radioprogrammet och om mina fina minnen av ”fröken Mona”.
Även om hon inte minns mig, tänkte jag att hon skulle bli glad av att veta.
Det blev hon!
 
Och, hon mindes mig!
Mindes mig och hela min klass.
Inte bara minns hon oss, hon har massor av arbeten sparade.
Arbeten och bilder som jag nu fått ta del av.
Bland annat denna min första intervju.
Jag och två klasskamrater intervjuade en annan klasskamrats mamma angående hennes arbete på ett hotell i Kungälv. Jag minns dagen. Att åka flera mil, vara med på en arbetsplats en hel dag och – vad kanske mest spännande var – få lov att äta restaurangmat. 
 
Det är det där med möten.
Jag var svag för det då, jag är svag för det nu.
Och det är just alla spännande möten som jag idag tycker är ett av de roligaste inslagen i mitt arbete som journalist. Att få ta del andra människors liv och berättelser.
 
Så glad att jag tog kontakt med fantastiska Mona.
Så glad för dialogen jag nu har med henne.
 
 
Kanske får jag en dag sitta ner och prata med henne…
 
 
 
Mona, som gjort sådan avtryck i mitt liv…