Vad kommer all…
 
… ondska ifrån…
?
 
Det undrar jag.
Jo, för det finns bra mycket ondska här i världen.
I stora vida världen, i stora perspektiv, men också i den lilla världen. Den som är alldeles inpå.
 
Godheten och snällheten, som jag för övrigt tycker är underskattad, finns det dock fortfarande mer av. Det vill jag åtminstone gärna tro. Ser man på världen i stort kan man ju undra förstås, men ser man till människor man möter så är tack och lov godhet och snällhet mer framträdande än ondskan. Inte minst har jag märkt det av alla som vill hjälpa lilla Janeth och de andra barnen på barnhemmet jag skrev om häromdagen. Så många fantastiska människor hörde av sig och ville hjälpa. Så många som swishat en summa pengar för att hjälpa dem som så väl behöver det. Underbart. I de stunderna vågar man tro på att det finns hopp om rättvisa här i världen.
 
Men så säger, eller jag menar skriver, en i min ögon ond människa en kommentar på inlägget.
En kommentar bestående av två ynka ord och pang så är ondskan så sanslöst närvarande.
Två ynka ord som båda börjar på bokstaven ”H”, härstammar från Nazityskland och enligt mig aldrig, aldrig, ALDRIG får uttryckas. Varken verbalt eller i skrift.
Punkt.
 
Denna någon, denna onda någon väljer att kommentera anonymt. Så klart.
Absurt. Fegt. Fult. Rasistiskt. Hatiskt. Elakt. Oempatiskt.
Listan på beskrivande ord kan göras lång.
 
Varför läser denna onda någon ens mina texter?
Texter befriade från rasism, exkluderande, kränkningar med mera, med mera.
Texter innehållande en strävan efter alla människors lika värde.
Varför vill denna onda någon läsa, när denna bevisligen tycker precis tvärtom?
Det är en gåta utan svar.
 
Jag tog bort kommentaren.
Först tänkte jag några timmar. Tänkte på hur jag skulle göra.
Jag brukar inte ta bort kommentarer. Jag vill ju ha synpunkter. Jag vill veta om någon tycker, tänker och resonerar annorlunda mot hur jag tycker, tänker och resonerar. Jag vill veta varför och hur. Jag vill ha dialog. För att jag tror att man kan lära sig av att lyssna på andra, ta in andras tankar och åsikter. Ibland kan man då själv se på saken på ett annat vis och omvärdera sin egen åsikt. Ibland står man bergfast kvar i sin egen övertygelse, men med en insikt i någon annas resonemang. Också det lärorikt.
 
Men nej. Jag vill inte ha dem, vill inte se dem.
Jag vill inte ha de två fruktansvärda ”H-orden” som kommentar.
Helt utan förklaring och dessutom helt anonymt. Det känns inte okej. Det är inte okej.
Vem denna onda någon är som sitter där ute i världen och skriver fruktansvärda saker vet jag inte.
Men jag vet att jag aldrig någonsin vill höra ifrån denna onda någon igen.
Punkt.
 
 
 
Jag tror vi vill, jag tror vi kan…
 
 
 
Vi måste lyfta upp varann…