Här sitter vi…

 
… och förbannar raketer…
Förbannar.
 
Raketer och fyrverkerier som skrämmer.
Som oroat  lilla H i nästan hela hennes liv. Som stressat henne ordentligt sedan i augusti. Same, same år efter år.
Blir galen.
 
Till vilken nytta är de ens?
Fyrverkerierna. Smällarna.
De kostar pengar. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar som läggs på dem. Pengar som kunde gjort så otroligt mycket mer nytta någon annanstans i världen. Pengar som kunde räddat liv. De kostar pengar och de skrämmer. Skrämmer hundar, och säkert andra djur, så till den grad att vissa inte överlever.
 
De skrämmer människor, till exempel lilla H, så till den grad att varken hon eller mamman eller pappan vet hur vi ska ta oss igenom dagarna till tja, den andra eller tredje januari när smällarna eventuellt har avtagit.
 
Varför, varför, varför måste vi fira med raketer och smällare? Varför, varför, varför räcker det inte med samvaro med nära och kära, god mat och lyckönskningar? 
Varför?
 
 
Om vi alla ändå tänkte längre än till oss själva…
 
 
 
 
För lilla H blir de kommande dygnen en pina…