apr 6 2016
När stora hjärtat…
 
… skulle resa iväg…
Packade lilla hjärtat.
 
Eller, vi packade allihop.
Rensade bland kläder och leksaker.
Lade till några filtar och en sovsäck.
Så att stora hjärtat skulle kunna skänka till barnen på barnhemmet.
 
Att ge är en härlig känsla. Det har jag alltid tyckt.
Det är en känsla jag lagt mig vinn om att förmedla till mina barn.
Och jag vågar påstå att jag lyckats. De är alla givmilda, generösa och har stor empati.
 
När lilla H rensade och röjde inför storasysters resa påminde jag henne ett par gånger om att det hon nu skulle ge bort, kan hon aldrig få tillbaka. Ja´veet…  svarade hon. Jag talade om för henne att det  hon nu gjorde är en fin och god sak. Ja´veet…  svarade hon igen.
 
Så där höll vi på under några dagar.
Tills vi kom fram till den högt älskade gröna, urtvättade grodpyjamasen.
Den där benen slutar mitt på vaden på lilla H, men som hon vägrat skiljas ifrån.
Den ville hon ge bort!
 
Du behöver inte… försökte jag. Men ja´vill… svarade  hon.
Men du kan aldrig få tillbaka den… sade jag. Ja´veet…  svarade hon.
 
– Men, du vet mamma, barnen på barnhemmet har ingen mamma och pappa.
De dogade. Alla mammor och pappor dogade.
 
– Sant Hedvig. Barnens mammor och pappor är döda eller sjuka.
Men ska du ändå verkligen ge bort grodpyjamasen? Är du säker?
 
Jo, hon var så säker.
 
Så igår, när storasyster visar bilder och berättar om sina upplevelser och vi sitter som fågelungar med gapande munnar och bara suger i oss av de erfarenheter och den kultur hon fått lov att vara en del av, så dyker bilden upp. Bilden på lilla söta Getrida. Så fin i Hedvigs grodpyjamas och, vad viktigare är, så lycklig för den.
 
Hedvig skrattade högt, klappade händerna och pussade på bilden av Getrida.
Också hon så lycklig över att faktiskt ha gett bort sin favoritpyjamas och därmed gjort Getrida glad.
Jag fick en klump i halsen, så klart.
 
 
Det ligger sann lycka i att få ge…
 
♥
 
 
Kärlek…
LitenH 0 Kommentarer