… för själen…

Havet.

 

Det är ändå de små tingen som får en att må bra. Inifrån. De är de små tingen som gör att man känner sig rik.

 

Som kaffe och tidning i sängen en morgon som denna. Mamman och pappan med lilla H emellan sig. Hon med en kopp varm mjölk och sin iPad. Småfnissandes för att det är så mysigt.

 

Långfrukost med ännu mera kaffe, ägg och nybakta scones. Lilla H valde ett glas juice och åtta köttbullar.

Med ketchup.

 

Fotboll bland den nedklippta vassen på stranden. Solen som värmer så vi måste ta av både mössa och vantar. Och vi känner oss lyckliga för det. Lilla H fnissar igen.

 

Lilla H blir svettig av allt spelande och vill gå in en stund. Mamman kan inte förmå sig att gå in och väljer en promemad längs havet. Ensam. Inte en själ i sikte. Tyst. Så när som på ett försiktigt knakande från isen i strandkanten. Till mammans glädje har nya ostronskal spolats iland. Mamman är galen i dessa vackra ostronskal. Pappan förstår inte vad hon ska med alla skal till. Hon vill bara ha dem. 

 

Kanske är det lugnet som infinner sig just när hon plockar dem som är det bästa? Att gå där och plocka, det ena vackrare än det andra, fundera på livet som varit och livet som är. Njuta.

 

 

♥

… och sådana viktiga grejer…

Vid sjusnåret. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

… tänker bra mycket..,

Ofta.

Väldigt ofta tänker hon på Jesus. Och på Gud. Det gör inte vi andra. Inte ofta.

❤️

 

… till lilla H…

Lycklig.

 

Just det är hon.

Lycklig.

 

Så där så att hon studsade och hoppade då vi gick ifrån butiken med de nya glajjorna på. 

 

Så där så att hon fnissade högt där vi gick, och sken som en sol.

 

Så där så att hon beställde en prinsessbakelse på konditoriet vi gick till med mormor strax efter.

 

 

♥

 

 

… av dåligt samvete…

Igen.

Över att lilla H fick vara på fritids hela lovet. Då rycker storasyster in.

Låter lilla H krypa ner i sängen, 06:39, på sin lediga dag. Myser, pussas, tittar på film. Äter frukost i sängen, busar med mjölkchoklad som frukostdessert. Fast det bara är fredag. Men sportlov.

Tar bussen några mil. Byter buss.

Går en promenad. Till bion.

Köper popcorn och Fanta.

Ser ”Alvin & gänget”.

Tar bussen igen.

Hedvig tycker det är som på Liseberg och skrattar och tjoar högt.

Kliver av vid Mc Donalds.

Stegar in på Mc Donalds.

Äter massor med mat och lilla H hamnar i samspråk med en kille hon tycker är ”svincool”. Han är typ 20 år. 

Tar bussen hem.

Känner sig lyckliga.

Att mamman möts av suckar och ganska fula ord från den yngsta när hon kommer från jobbet kan hon ta en dag som idag. Hon vet ju att lilla H och Ebba haft en särdeles superfin sportlovsdag…

 

…om bakfoten…

Men ändå ta hem poängen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sant.

 

 

 

 

… lilla H…

Om det mesta.

 

Som om rymden.

Om planeter och ”aschtrider”.

Om Saturnus, Venus, Merkurius och flera andra.

 

Om vilka planeter som tillhör vilka banor.

Och vi andra har glömt hur rymden ser ut egentligen.

Så vi väljer att lita på hennes kunskaper och frågar mer och mer.
Och fascineras av hennes kunskaper.

 

Kanhända blir vi lite tveksamma till att det på en planet bor en Minecraftgubbe, hönor, en ko, grisar och en hund.

Kanhända känner vi oss också lite tveksamma till att det skulle vara varmt i rymden och att där finns hav och fjädrar.

 

 

 

♥

 

 

 

… kan vara en urkopplad airbag…

Urkopplad.

 

Vi läser igen. På Ntf:s sida.

Pappan korrigerar mammans 140 centimeters gräns.

135 centimeter på bälteskudde i framsätet kan vara okej.

Om airbagen kopplas ur.

 

Så en tisdagsmorgon när ryggan är packad med all sköns godsaker inför heldagsutflykt med fritids, toppas den ivriga utflyktslyckan av att mamman går med på att koppla ur airbagen och låta lilla H sitta i framsätet. 

En fnissande färd minsann. Fnissandes och sjungandes Samir & Viktors ”Bada Nakna” rattade vi iväg.

 

När vi inte trodde att tisdagsmorgonlyckan kunde bli bättre upptäcker plötsligt lilla H att hon når golvet i bilen ”med platta fötter”. Med ett tjut utbrister hon:

 

 

 

 

Och det kan man ju tycka.

Jag fortsätter att tycka att hon är precis lagom lång.

I framsätet, i lilla bilen, på en bälteskudde fortsätter hon att fnissa och stampa med platta fötter mot golvet.

 

 

 

♥

 

 

 

 

 

 

 

 

… hon väntat på…

I flera veckor.

Pirrigt, roligt och lite nervöst.

Vågar jag? undrar hon. 

Klart du vågar, säger vi och bedyrar att vi finns här, att vi väntar och längtar. 

Sedan klockan 11 har packningen varit klar. Snuttefilt och delfin, necessär med parfym till och med, pyjamas, onepiece, kläder till morgondagen, extrakläder ifall man spiller, Nils Karlsson Pyssling och Dumma Mej 2, ett nytt spel, telefon, laddare till den samma och mjölchoklad. Och en teckning föreställande Hedvig och Johanna och det står Puss I love you på den. Och paket.

Redo.

Sedan klockan 11.

Nu har hon åkt, fnittrandes.

Spännande, roligt och lite nervöst…