… arbetar sex timmar…

På en dag.

Istället för åtta.

Då hinner hon så fasligt mycket.

Eller så var det helt enkelt två timmars energi som ”blev över” och gjorde tisdagseftermiddagen så rolig och så mysig.

Mamman vet inte, men det känns gott inut, det vet hon.

Hon kom till fritids för att hämta sitt lilla barn.

Barnet var inte sist kvar utan spelade brännboll i idrottshallen med ett helt gäng andra barn och ungdomar. Barnet såg inte sin mamma och mamman lutade sig lugnt mot väggen för att kika på matchen. Jo, för mamman hade inte hjärtat i halsgropen idag då hon klev in på fritids. Mamman kände sig lugn där hon stod lutad mot väggen. Hennes lilla barn greppade racket och fick in en fullträff. Så pass att hon varvade. Nära mamman sprang hon, men med blicken stadigt fäst vid brännaren samtidigt som hon sprang fort, fort, såg hon inte mamman. Mamman applåderade.

När barnet för andra gången som mamman ser, greppar racket och igen får en fullträff och varvar ytterligare en gång, då tjoade mamman högt – men barnet såg inte. Hon var så upptagen av matchen, sina kompisar och de härliga fritidsledarna.

Mamman njöt av det också.

Barnet och mamman kramades och pussades.

Svängde sedan in på Icas parkering för att handla några småsaker. Tid fanns att prata om olika varor, var de kommer ifrån, vad de används till och varför vissa köper det och andra något annat.

Det glada lilla barnet frågade om de kanske kunde göra äpplemos idag. De hann ju inte igår då fotbollsträning stod på schemat. Mamman svarar att det kan de.

Mamman och barnet skär äpplen i klyftor för det vilda. De kokar och en ljuvlig doft sprider sig i hela huset. Doften av äpplen, av höst. Känslan av att vi faktiskt har tid sprider sig också. Det är det bästa med hela eftermiddagen. Att de har tid.

De hinner också sy lite.

Eller laga rättare sagt. Laga och lägga upp.

Tillsammans fixar och syr de.

Sådant som väntat i flera veckor.

Visst finns det kvällar, visst finns det helger.

Men på kvällarna finns inte orken, och på helgen finns inte alltid lusten. Och finns lusten krockar den med så mycket annat man har lust att göra.

De gör den fantastiskt goda ost- och broccolisoppan som barnet bett om i flera dagar. Barnet hoppade jämfota av lycka då hon fick veta att de idag skulle äta favoritsoppan. Mamman blev lycklig för att barnet var så lyckligt. Och hon åt, barnet. Oj, vad hon åt.

Det proppmätta vackra lilla flickebarnet somnade med sin lilla hand i mammans. Och mamman tänker att hon ska bära med sig allt det fina från tisdagseftermiddagen och fortsätta att känna sig tillfreds. 

Oavsett vad tänker hon känna sig tillfreds.

Hon väljer det.