sep 22 2015
En av de största…
 
…fördelarna med mitt yrke…
Är människorna.
 
Människorna jag möter och som lär mig så mycket.
Det kan vara människor jag kanske aldrig hade mött om jag inte hade mitt yrke.
Det kan också var människor jag får förmånen att lyfta fram.
Synliggöra på ett sätt jag utan mitt yrke kanske inte hade kunnat göra.
 
Som med min fina kompis Kim.
Kim som jag hängt med en hel del eftersom han var själva grundstenen i det examensarbete jag gjorde i våras. Utan honom hade det inte blivit något exjobb. Kim är en fantastisk människa. Han och hans lika fantastiska mamma kom på opponeringen av mitt arbete, och jag var den enda i klassen som fick blommor. För att Kim hade med sig det.
 
Det går liksom inte att vara med Kim utan att bli glad.
 
För några veckor sedan skulle tidningen jag arbetar på ha ett tema.
Livsglädje. Säg det en gång till, livsglädje.
Bara ordet rymmer så mycket.
 
Min första tanke var att jag ville göra ett reportage av och med Kim.
Min kollega tänkte likadant vilket gjorde mig mer glad än jag tror hon anar.
När människor i min närhet också väljer att se alla, då blir jag varm och glad.
Jo, för det är ett val man gör. Att några då väljer att välja bort, det kommer jag aldrig att förstå.
 
Så gjorde jag det då.
Kollade med Kim om han ville vara med.
Lovade att köpa chokladbollar och hämta honom efter jobbet för att åka hem till det hus där han bor med sin familj. Kim lovade i gengäld att bjuda på flädersaft. Eller kaffe om jag hellre ville ha det. Väl hemma ändrade Kim sig och tyckte att det kunde räcka med flädersaft eftersom kaffe är lite krångligt att göra. Jag höll med.
 
I en timme satt Kim och jag i familjens uterum och pratade.
Vi pratade om livet och om livsglädje. För Kim är det snudd på samma sak.
Den tanken slog mig där och då. Att Kim faktiskt väljer att se så mycket glädje i så mycket att det inbegriper det mesta i livet. Inte allt så klart. Det finns saker som Kim ogillar, är arg eller ledsen över. Och det finns saker som Kim helt enkelt tycker är aptråkiga att göra. Så klart. Konstigt vore det väl annars.
 
Men ändå.
Han ser liksom glädjen här och där och överallt.
På ett sätt som i alla fall jag inte alltid gör.
Jag är ofta upptagen med att rusa iväg, både i tanke och handling.
Gudarna ska veta att jag försöker, verkligen försöker, att stanna upp och se.
Jag blir bättre och bättre på det, så en dag kanske jag är lika bra som Kim på det.
 
I så fall ska jag tacka Kim.
Det kan jag förresten göra ändå.
För att det inte gått en enda dag sedan jag lärde känna honom utan att jag har tänkt på honom.
Jag tänker ofta på saker som Kim har sagt. Något han har berättat sina tankar kring.
 
När Kim pratar om livsglädje handlar det om kärlek, snällhet och godhet. Om att hjälpas åt
Om att stolt få leda sin ena syster till altaret för att överlämna henne till sin blivande man.
Om hur glad han faktiskt blir av att få en kram av sin mamma…
 
 
Livsglädje…
 
♥
 
 
Kärlek, snällhet, godhet…
 
LitenH 0 Kommentarer