… passerat…

Igen.

 

De tenderar att gå himla fort, de efterlängtade helgerna.

Vare sig det händer mycket eller nästan ingenting alls så går de fort.

Vi skulle nog må bra av tre dagars helg här i landet, istället för två.

Jo, jag tror det är en god idé.

 

En helg som helgen var är skön.

Det vill säga en utan så mycket åtaganden.

En städdag på stranden med korvgrillning i höstkylan.

En äntligen tappad tand och det dessutom helt utan blod.

 

Det är blodet som är värst.

Att tappa en tand hit eller dit spelar inte lilla H särskilt stor roll.

Men blodet. Det hemska otäcka blodet.

Att då få tappa den, bara så där – plopp ner på assietten – helt utan blod, det var en lättnad.

En lättnad och en glädje. Pirr i magen över tandféns eventuella ankomst.

 

Så en försmak av julen.

Jo, det är sant. 

 

När hela huset fylls av storebrors kompisar som under hektiska timmar pimpade kök och vardagsrum med tomtar, gran, glitter, julklappar, köttbullar, prinskorv, julmust, pepparkakor, sill och potatis.

Helt crazy så här i oktober. Det hela var en filminspelning av en julkalender och mycket, mycket spännande. En gång klev vi in mitt i filmen, lilla H och jag. Jag gissar att vi klipps bort när filmen redigeras.

Lilla H, lika förtjust över att öppna kartongen med julsaker i oktober som hon är dagarna innan julafton. Hon köpte läget rätt av och hade nog önskat att tomten kom på riktigt även i oktober. I brist på riktig sådan tog hon saken i egna händer och med jeans, fotbollstisha, säck och tomtemask undrade hon helt sonika om det fanns några snälla barn här i huset.

 

 

 

♥