maj 17 2015
En sänka som vägrar…
 
… att ge med sig…
Förbryllar.
 
Läkarbesök nummer fyra på två veckor ger egentligen bara att doktor Joakim nu är osäker.
Osäker på vad det egentligen är som stökar runt inuti liten H.
Troligen ett virus, och då kan inget penicillin i världen hjälpa till.
Kanske både ett virus och något annat?
Doktorn resonerar högt och vi bestämmer tid för bytt stick i fingret på tisdag.
 
Skola?
Ja, om allmäntillståndet tillåter.
Idrott?
Nej, faktiskt inte.
Fotbollsträning?
Nej, nej, absolut inte.
Kalas hos fina grannflickan vi hissat flagan för idag?
Nej, inte det heller.
 
Tårar rinner.
Lilla H längtar efter kompisar och fröknar.
Hon längtar efter idrott och löpträning inför Göteborgsvarvet.
Hon längtar förfärligt efter fotbollsträning, och hon hade så sett fram emot kalas hos lilla stora Tuva på hennes sexårsdag.
Tårar rinner…
 
Men en orange studsboll fick hon för stick i fingret – precis en sådan hon önskade.
Tidiigare har hon valt både grön och blå, idag önskade hon som sagt en orange och den fina sköterskan Alice sprang ut och in i alla doktorsrum och hittade till slut en.
En.
 
Och lilla stora Tuva kom med tårta på en tallrik som Hedvig fick avnjuta, fast hemma i vårt kök.
Som kalas fast hemma, konstaterade hon och gladdes åt Tuvas omtanke.
 
Så satte pappan äntligen upp den efterlängtade studsmattan!
En nedgrävd sådan där vi tänker att inget nät behövs.
Inte förrän volter görs kors och tvärs och hej vilt i alla fall.
En hostig men väldigt lycklig Hedvig sprang ut, slängde skorna och hoppade.
Hoppade, studsade och tjoade. Lycklig.
I ungefär tre minuter.
Sedan tröt orken.
Hostan tog ett kraftigt grepp om den lyckliga lilla barnakroppen och leken tog slut.
 
Men nu är den där.
Den efterlängtade studsmattan…
 
 
❤️
 
 
Lycklig är hon, mitt i allt…
LitenH 0 Kommentarer