… vid havet…

Kan göra dagen.

 

Så tänker jag.

Med lilla H:s hand i min traskade jag iväg efter frukost.

En snäcka här, en annan där. Ett ostron fastvuxet på en sten, ett annat fastvuxet på ett musselskal.

Ingen krabba i sikte, men väl en fiskare på bryggan.

Samtal med honom, mest om alla havsöringar han ännu inte dragit upp en morgon som idag.

Hedvig berömde hans sving när han kastade sitt spö för att gång på gång pröva fiskelyckan.

En granne som kvistade ner i morgonrock för att ta sig ett dopp. Jag har sett henne förut. Nästan varje dag. Hedivg och jag tyckte att hon var oerhört modig. Själv anser hon sig bara vara en friskus.

Jag tänker at tag nog inte blir en friskus oavsett hur många år jag kommer att bo här vid strandkanten. 

I alla fall betvivlar jag det. Men vem vet, ibland är det något som får fäste i en och då kommer den där himla vinnarskallen fram. Kanske jag då får för mig att vara en större friskus än någon annan?

Fast nej. Kankse inte ändå.

 

Annars lek och stoj dagen lång.

De här grannarna vi har… Liksom.

Jag kan inte förstå vilken tur vi har. Vilken tur lilla H har.

Det kunde ju varit tvärtom. 

Men nu är det inte det och vi njuter varje dag!

En fika här, lite lek där.

Lite mer lek någon annanstans, i något av husen.

Någon säger att hon går ut.

 

Denna någon som sedan kommer in med rosiga kinder och säger ”Tja…” som om hon aldrig gjort annat än lekt med kompisar hit och dit och huller om buller och här och där.

 

 

❤️