En dag som inte blev…
 
… som någon av oss hade tänkt…
Men bättre än vad den kunde blivit.
 
Vi startade dagen med ett oändligt velande om och ifall lilla H skulle vara hemma från skolan idag.
Detta efter en natt med otäck skällande hosta. Klart hon ska vara hemma tänkte jag i natt. Men imorse blev både pappan och jag osäkra. En glad Hedvig slukade köttbullar, potatismos, sås och lingon till frukost som de flesta andra morgnar. En fundersam Hedvig undrade varför hostan lät så konstigt. En skrattande Hedvig ifrågasatte varför vi tog tempen på henne när hon verkligen och inte alls hade feber. Hon kan nog gå till skolan, tänkte jag. Säkert mest för att jag både behövde och ville gå till min skola som denna dag kändes lite spännande.
 
Så hostade hon och jag tänkte att nej, hon kan ju inte gå.
Så kom jag att tänka på lunginflammationen som härjar här i huset.
Då kom oron.
 
Lilla H som är hjärtopererad och som har högt blodtryck.
Det blir ju verkligen inte bra alls med lunginflammation.
Med oron kom beslutsamheten.
Ingen skola.
 
Istället åkte vi till doktorn. Det gillar Hedvig.
Åh, som hon ler och smilar och babblar och pratar och skrattar.
Jag gillade honom mest när han sade att han inte ens kan ana någon lunginflammation.
 
Så vi har haft picknick på garagegolvet. Jo, det går bra det också.
I alla fall går det bra om man har tänkt ha picknick ute men lilla H tycker det är så kallt att hon istället breder ut filtar i garaget under tiden mamman hämtar fika. Och det var tur att jag inte var bångstyrig och ändrade på planerna för vi hade en särdeles trevlig picknick. Över på några minuter förvisso, men jag njöt den lilla stunden.
 
Jag har också avnjutit högläsning av husets samtliga Bamsetidningar och jag kan bara inte sluta le åt de otroligt skorrande ”r:en” hon har, lilla H. Som en liten skåning går hon omkring här i huset. 
Vi har hejat på Bamse, tyckt synd om Lille Skutt, tyckt att Skalman är en aning märklig och vi har förfasat oss över häxor, stentroll och annat mycket skrämmande.
 
När läslusten tog slut tog deglusten vid.
Vi har degat med playdo och Hedvig har gjort en hemlis till pappans födelsedag.
Den avslöjades i telefonen någon timme efter, men han hinner kanske glömma av den?
 
 
– Ja´ gör den största masktårtan ja´ någonsin har sett!
 
 
Den stora masktårtan i grön playdo är alltså själva hemlisen.
Så valde vi olika lunch en sjukdag som denna.
Olika är bra tänker jag och var så innerligt glad att kylskåpets innehåll tillät mig att blanda ihop en hysteriskt god sallad medan samma kylskåp erbjöd lilla H potaitsmos, korv, ketchup och morötter. Olika är bra, ingen kan säga något annat. Inte ens när det kommer till lunch.
 
Den lilla sjuklingen som visade sig inte vara så sjuk har varit extremt aktiv idag.
Sång, teater, lego, mekano, boll, Fia med knuff, Lusen och mycket annat har stått på programmet.
Till middagen skalade hon en hel morot, ivrigt babblandes. Hon brukar ge upp efter några drag med potatisskalaren, men inte idag. Engagemanget visste inga gränser.
 
 
– Va’ blir de’ för mat mamma?
– Det blir pastagratäng med köttfärs i.
– Åh nej! De älskar inte ja’!
– Det tror jag att du gör. Sist gjorde du det…
– Nej.

– Varför tycker du inte om det?

– För det är ovanli’ och äckli’ mat…
 
 
För att rädda hela situationen hällde vi tacokrydda i köttfärsen.
Då blev middagsmaten idag inte så himla ovanlig och äcklig för det stackars lilla sjuka barnet ändå.