Det är många dagar…
 

 
… man bör komma ihåg…
Som dagen idag.
 
Kanske den viktigaste av dem alla.
För några av oss i alla fall.
Ja, inte viktigare än födelsedagar och julaftnar.
Men bra mycket viktigare än våffeldagar, kanelbulledagar och vad mer där finns.
 
Chokladbollens dag.
Mmm…
 
Först hade jag tänkt skippa det där med att baka chokladbollar.
Faktum är att jag hade tänkt skippa att ens berätta för lilla H vad det är för dag idag.
Jo, det är sant. Men i bästa välmening ska tilläggas.
Jag tycker att det blir så mycket ”skit” man stoppar i sig av bara farten.
Lite långhelg där, några sjukdagar där, vanlig helg, kalas. You name it.
Alla dessa dagar innebär glass, mjölkchoklad, saft, något glas läsk etc etc
Även om jag tycker att vi har en – på lagom nivå – vettig kosthållning här i huset plockar det på.
Jag ogillar när det spårar ur och blir för mycket av det goda.
 
Därför tänkte jag inte säga något.
Det man inte vet har man inte ont av. Typ.
 
Men så släppte jag bomben. Efter fritids.
Efter överläggande med pappan kom vi fram till att lilla H skulle skippa fotbollsträningen idag.
Att säga det till en av de mest fotbollstokiga och träningstokiga jag känner, det kan inte bli annat än ett bryt.
Bryt av det slaget svider i mammahjärtat, även om man vet med sig att det verkligen inte är hennes sak att avgöra. I det här fallet får nog mamman och pappan anse oss klokare i avgörandet träning vs inte träning.
När hostan sitter i och gör så att hon nästan kräks, då verkar det dumt att ge sig ut och träna.
I synnerhet då Hedvig på fotbollsplanen beter sig som en Duracellkanin som bara springer och springer.
Och springer.
 
Så för att göra måndagskvällen lite rolig, utebliven träning till trots, avslöjade jag dagen.
Lilla H tog resolut fram bakbunken och förklädet.
Sedan bakade vi.
 
Och oj, vad gott det blev och vad mysigt vi hade…
 
 
 
Någon tycker att det borde vara ”ccchhhoklaaadbolledagen” varje dag…