Söndagen…
 
…blev en bowlingdag…
En kul sådan.
 
Där mamman med vinnarskallen höll på att slå den-i-alla-sporter-apgrymma-pappan i första serien!
Detta har aldrig någonsin hänt, men efter en spärr och två strikes på raken så kändes det plötsligt möjligt!
Så gör han det. Igen. Drar ifrån. Och tävlingsnerverna spelade mamman ett spratt. Det gick lIksom inte att hämta in. Han slog strike efter strike och efter varje sådan sade han Oj älskling, så det blev…
Jag vet inte vilket som var mest irriterande: pappans alla strikes eller hans kommentar följt av ett nöjt, mycket nöjt, leende.
 
Tur då att yngsta lilla hjärtat bara spelar på, tycker hon är bäst, är glad för varje kägla som ”välter”. Oavsett det är hennes eller mammans eller pappans. Tur då att hon liksom bara gläds med oss alla.
 
 
En bra söndag…
 
❤️
 
 
Även om mamman känner att hon snubblade på målsnöret…