Nu är vi redo…
 
… att rocka sockorna här i familjen…
Olika är bra.
 
Alla är bra.
Vi är alla lika olika, och vi är alla olika lika.
Så är det med det. Punkt slut som lilla H säger.
Det är liksom själva 17 att det ska vara så svårt att ändra folks uppfattning.
Och folks himla fördomar. Hur svårt kan det vara att öppna ögonen, undrar jag.
Låt oss alla älskas och bli uppskattade precis som vi är.
Det skulle bli en rackarn’s mycket bättre värld att leva i då.
Vi tänker rocka sockorna både imorgon och på lördag.
Punkt slut.
 
Annars har jag haft en avkopplande sagostund med lilla H.
Som alltid avslutas den med att jag får jordens längsta massagesaga.
Hennes små varma vackra händer som sveper över min rygg, medan hon hittar på en egen story.
Idag lyssnade jag till sagan om pojken Mario och hans lillasyster Yoshi. Jo, Yoshi var verkligen lillasyster.
Jag dubbelkollade faktiskt, fast jag hade svårt att hålla ögonen öppna.
Marios och Yoshis mamma var så himla orolig.
Hon var så himla orolig för hon kunde inte hitta sina barn.
Till slut hittade hon dem, de satt på en stubbe i skogen och drack saft.
Snipp snapp snut – så var sagan slut.
Ett och annat tjuvnyp kan det hända att jag får.
Det gör ont. Men jag tar det.
 
Hon är så bäst, lilla H…
 
❤️
 
 
Glöm inte olika strumpor imorgon, och på lördag…