Tänker att det är…
 
… bra knepigt…
Det där med genus.
 
Hur uppdelningen sker av ohejdad vana.
Även hos mig fast jag ogärna vill vara sådan.
Hur klädbutiker fortfarande har plaggen uppdelade efter kön, istället för bara efter ålder.
Stora skyltar talar om vilken avdelning flickor respektive pojkar förväntas vilja handla på.
 
Mina tre hjärtan har på olika sätt visat mig vägen till hur de vill ha det.
Ebba kom till jorden och tokälskade rosa, lila, guld, silver, glitter och blankt.
Jo, blankt. Så sade hon. Till kategorin blankt kvalade till exempel fina lackväskor in.
Hon älskade dockor. Att vyssja, vagga, mata, kånka och bära på dem. Och bädda.
Herre Gud, det där med att bädda och stoppa om sin lilla docka.
 
Ludvig kom till jorden och älskade coola traktorer och gula vägarbetsmaskiner.
Han lånade gärna Ebbas dockvagn, men kastade dockorna tvärs över rummet.
Ebba grät medan Ludvig glatt hystade ner alla sina hårda gula vägarbetsmaskiner av metall.
Dem stoppade han om. Kanske inte ömsint direkt, men ändå väldigt beskyddande.
Utöver triljoners gosedjur sov Ludvig även med dessa hårda, vassa, coola maskiner.
Grönt var älsklingsfärgen.
 
Så kom lilla H till jorden.
Jag föll in i ”flick-facket” och köpte rosa och mycket söta kläder.
Vi tapetserade rummet som en rosa dröm.
Vi gjorde det helt enkelt så som Ebba hade velat haft det.
Det var på något vis Ebba vi hade som ”mall” för hur ”flickor vill ha det”.
Helt knäppt när jag idag tänker efter.
 
För Hedvig tog det ett par år extra att kunna uttrycka sig.
Först då förstod vi att hon inte älskar rosa.
Hedvig älskar grönt och gult.
Först då förstod vi att hon inte alls vill ha prinsessor, fjärilar och annat glittrigt på sina kläder.
Inte ens på trosorna.
I många år köpte vi coola kallingar med Spiderman på istället.
Dessa älskade Hedvig.
 
Hedvig tycker helt enkelt inte att rosa och glitter och annat som anses vara typiskt flickigt är särskilt lockande.
Från det att hon har kunnat gå har hon alltid svängt in på pojkavdelningen i klädbutiker.
Åh, vad hon hittar mycket coolt med Spiderman, Messi, Super Mario och Hulken på.
Så det är vad vi mestadels köper.
 
Men, så gillar hon ju klänningar ändå.
Inte med volanger och spetsar, men ändå klänning.
Näst intill omöjligt att få tag på kan jag berätta.
Nu har jag bett en god vän som är sömmerska att sy en cool t-shirtklänning i Spidermantyg. 
Den kommer nog att gå hem.
Någon kommer att bli lycklig.
 
”Vilken tur att vi flyttade” brukar Hedvig säga, ”så att jag fick ett Barcelonarum…”
Det tog några år innan vi förstod, men bättre sent än aldrig.
 
 
 
Jag är inte rabiat i denna fråga, inte alls…
 
 
 
Mer förvånad över hur det faktiskt ser ut och hur lätt det är att falla in i rollen själv.