Orden som fick…
 
… tårarna att rinna…
Igår.
 
Orden, de vackraste jag läst.
Från en av de vackraste själar som finns.
Orden, jag var inte beredd på dem.
De nockade mig helt.
 
Orden kom från Ludvig.
Lilla Ludde Lurv.
Min fina, omtänksamma och vackra son.
Som vuxit upp till en ung man, lika god, empatisk och kärleksfull som alltid.
Som har en vacker och skör själ som man behöver handskas varsamt med.
Som jag önskar att alla handskades varsamt med.
 
På sin Tumblr lade han igår upp två bilder.
Bilder på mor och son, för 17 år sedan, till bredden fyllda av kärlek.
Orden han skrivit och som fick mig darrig och knäsvag var:
 

Happy (Swedish) Mothersday!
Thank you for being the best mother a child could ask for! You are the one that can wipe my tears away and put a smile on my face in the worst of times. Supportive of all my choices and I wouldn’t be able to battle my many struggles without you.
Thank you for being you.

 

 

 

Tack Ludvig, för de vackraste orden.

Jag älskar dig nu, alltid och i evighet…