Igår kom det…
 
… det efterlängtade Fiaspelet…
Med posten.
 
Fiaspelet man kan spela utan att välta pjäser.
Eller att för den delen utan välta hela spelet.
Nu snackar vi rejäla grejer.
 
Inte fullt så stort och klumpigt som de vi spelar i alla väntrum vi då och då befinner oss i.
De är också bra, men väldigt stora och klumpiga att ha hemma.
Hedvig har länge så gärna velat ha ett stort Fiaspel med stora pjäser.
Och nu har vi hittat det perfekta!
Rejält och stabilt, med greppvänliga pjäser.
Hedvig – och därmed vi – är lyckliga för det!
 
Finmotoriken och lilla H är inte alltid överens.
Det blir pilligt, pjäserna välter och Hedvig suckar och blir irriterad.
Hon behöver plötsligt ändra ställning och ett ben eller arm far iväg och hela spelet välter.
Då suckar hon ännu mer och blir mer än irriterad.
 
De målade prickarna på de vanliga Fiaspelen är svåra att räkna stegen med.
Det är så lätt att den lilla handen med den yttepyttiga lilla pjäsen liksom bara glider förbi en prick.
Det är också himla lätt att helt enkelt tappa räkningen när man hoppar runt bland prickarna.
Ungefär här är lilla H mer än sur och den roliga stunden med spel blir en ilsken eller ledsam stund.
 
Inte med det här Fiaspelet.
Här är prickarna utfrästa i träplattan.
För varje steg lilla H hoppar med sin pjäs tar det liksom lite stopp.
Det gör att hon både hinner se och räkna hur långt hon har hoppat, och hon hoppar helt enkelt inte fel.
Vi packade upp spelet igår eftermiddag och spelade fem gånger på raken. Fem.
Inte en enda gång blev det tokigt!
 
Att få klara saker på egen hand, utan att misslyckas, är så viktigt.
Det kan handla om stora saker, men det kan också handla om små saker som att kunna spela Fia på vettigt och enkelt sätt. Så kan det vara och så är det här i huset. 
Så klart man ger upp om det hela tiden går på tok.
 
Om finmotoriken och lilla H inte funkar ihop, då får vi helt enkelt hitta andra vägar att få det att funka.
Fiaspelet som gjort Hedvig till en lycklig storspelare hittade vi på Martall och det är värt varenda krona.
Än en gång förvånas jag över vilken skillnad god pedagogik gör. Jag menar, vilket litet barn kan egentligen spela Fia med knuff med pjäser som bara ramlar och glider omkring? Spela på ett vettigt sätt menar jag då.
Med Hedvigs nya Fiaspel kan nog de flesta spela, räkna, hoppa och lära sig tusen andra saker som är viktigare än att vinna. Att vi inte införskaffat detta tidigare?!
 
Det kan jag inte förstå…
 
 
 
Martall får bli min nya favoritbutik…