Att mumsa i sig…
 
… en stor skål med keso, bär och nötter…
Efter träning.
 
Tillsammans med en av de bästa.
Det känns som livet en måndagkväll.
 
Tränat har vi gjort, lilla H och jag.
På olika håll förvisso, men ändå.
Hedvig tränade fotboll och jag åkte till gymmet.
Med löfte om att den som kom först hem skulle vänta på den andra.
Så att vi skulle kunna ta en dusch och sedan äta kvällsmat tillsammans. Med ett tänt ljus och småprat. Som alltid.
 
Vi åt lite olika efter träning. Som alltid.
Jag åt skålen med allt gott i som jag längtat efter hela dagen.
Hedvig åt en hård tunnbrödssmörgås med smör och ost på.
Två. Åt hon. 
 
Hedvig berättade om fiskbullarna hon fått till lunch, om halsbanden hon gjort till alla fritidsfröknar och om alla ”svinmånga” mål hon gjort på fotbollsträningen.
 
Jag gjorde ett försök att förklara att jag idag varit inbjuden till Rotary för att prata om vikten av att få ingå i sammanhang, att få känna tillhörighet.”Vad då sammanhang?” och Vad då tillhörighet?”undrade lilla H medan jag vecklade in mig allt mer i mina förklaringar. Hedvig undrade vem som lyssnade på mig och jag sade att det var en samling män och ett par kvinnor.
 
 
– Jaha, va’ sa’ gubbarna då?
 
– Tja… sade och sade, de lyssnade nog mest förstås. 
 
– Va’ sa’ du då då?
 
– Allt möjligt. Att det viktigaste vi alla kan göra nog är att se varandra. Verkligen se varandra…
 
– Va’?! Hade de glasögon?!
 
 
Jag gav upp mina försök till förklaringar och njöt istället av stunden tillsammans med lilla H. En måndag efter träning.
 
 
Vi får aldrig glömma att se någon endaste liten varelse...
 
❤️
 
 
Vi måste vara rädda om varandra, om alla och alltid…