… och igen är jag så tacksam…

Och glad.

Över att just vi har de bästa grannarna.

Att det är självklart att hjälpas åt.

Att en mamma tar med sig sina flickor och lilla H till frisören. För att hon har klipptid efter just lilla H.

Hedvig växte en decimeter av att få åka till Tess och klippa håret – utan mamma eller pappa.

Vi bjuds alla på nybakta bullar som en annan mamma gjort. Ljuvligt goda. 

Jag är också glad över att ha hela huset fullt av barn när en mamma åker till Ica och en annan mamma åker till Apoteket. 

Vi skär och hackar sex olika frukter och lägger i sex olika skålar. Alla barnen och jag. Jag får veta att en liten vill bli fäktare när han blir stor, fast hans mamma vill nog inte det tror han. För då kan det hända att man dödar någon och det vill verkligen inte hans mamma.  Fick jag också veta. En annan liten vrickar foten och vill bli kramad och pussad på. En tredje liten kan minsann använda ganska stora knivar numer. Och hacka alla sorters frukter. Och Hedvig bestämmer sig för att bli barnvaktare när hon blir stor.

Så dyker plötsligt grannpojken i sommarhuset upp. Han vill gärna spela fotboll med Hedvig eftersom hon är så bra på det. I hans trädgård. Grannpojken berättar att han ska vara i sitt sommarhus alla dagar hela sommaren utom på tisdag. Då fyller han år och ska ha kalas hemma i stan.

Tillsammans traskar grannpojken och lilla H till hans trädgård och därifrån hörs nu bara skratt och ljudet som uppstår när små sommarfötter träffar fotbollen.

❤️