Som en kalldusch…
… sade hon det…
Liverpool.
Hon älskar Liverpool.
Inte för att det är något fel med Liverpool. Men hon älskar ju Barcelona.
Hon har älskat Barcelona och Messi i flera år.
Och, kanske viktigast, hon har fått ett sprillans nytt Barcelonarum.
Det är där haken ligger. I Barcelonarummet. Inte i Liverpool. Inte egentligen.
Det var igår hon sade det:
– Mamma… Nu har ja’ bestämt mig! Ja’ gillar Liverpool. Det gör ja’!!!
Det var också då stressen i mig satte igång.
Herre Gud och himmel och plättar och vad ska vi göra nu?
Så mycket möda vi lagt ner på hennes coola, mycket coola Barcelonarum.
Men jag är inte den mor som dömer. Jag är bara den mor som oroar mig i tid och otid.
Skämt å´ sido, oron var naturligtvis inte djup, men lite fundersam blev jag allt. Jag erkänner.
Efter lite pratande och lirkande kring hur hon tänkte när hon bara bytte lag så där plötsligt kröp det fram.
Hon har inte bytt lag. Hon gillar bara två lag numera.
Drömscenariot är visst att låta Barcelona möta Liverpool på Fifa.
– Då blir ja´ glad när någon vinner!
säger lilla kloka hjärtat.
Så knackar det på dörren idag.
Bästa lilla grann-Tuva ringer på och undrar var Hedvig är.
Hedvig är på fritids och jag säger att de kanske kan leka när hon kommit hem.
Bästa lilla grann-Tuva räcker fram en röd tröja och säger:
– Här! Ja´ har en sak till Hedvig…
Alltså, jag tror jag dör vad omtänksamma fina, fina grannfamiljen är!
Den röda tröjan är inte bara en röd tröja. Det är en Liverpooltröja!!!
Alldeles rörd skriver jag ett sms till pappan och berättar.
Alldeles rörd svarar han att de är fantastiska.
Fantastiska i sin omtänksamhet, i sin vänlighet.
Allra, allra mest fantastiska i sitt sätt att se Hedvig, precis som hon är.
Gissa vem som kommer ha sin nya tröja på till skolan imorgon…
♥
Tänk om vi kunde tagit med bästa före detta grannarna hit, så hade vi nu haft två bästa grannfamiljer…
