… att grodan vid namn Pucko fyller fem år…

Då är det väl så.

 

Om hon dessutom kommer på det när klockan är 21:29 och borde sova för länge sedan, kan det hända att mamman lovar ett och annat. Som att självklart ställa till med kalas, hjälpa till med inbjudningskort och lite annat. Nästa dag lovar hon att de skall fixa allt detta. Bara detta arma, rara och mycket envisa flickebarn kan tänka sig att sluta sjunga födelsedagsvisor för Puckogrodan och sova. Åtminstone försöka sova.

Det kan ju inte vara för mycket begärt. Så tänker mamman.

 

Det lilla flickebarnet gick med på dealen, och i samma stund visste mamman att hon inte skulle ha glömt detta nästa dag. Vilken tur, hann mamman tänka, att flickebarnet fått önska mat just till nästkommande dag. Önskemat måste ju kunna likställas med kalasmat, tänkte hon också.

 

Så dag två firade vi Pucko som fyllde fem år.

Vart han bott innan han kom till oss förtäljer inte historien.

Hos oss har han inte bott i fem år.

 

Vi firade med tacos.

Pucko fick sitta på en pall bredvid lilla H, han fick ett tacochips och en gurkbit i munnen och självklart skålade vi för honom. Alla nöjda och glada. Kanske inte särskilt Pucko, men alldeles särskilt lilla H.

Hennes vackra ansikte strålade ikapp med solen…

 

❤️