Läsandets konst…
 
… har tagit rejäla kliv framåt…
Hos lilla H.
 
Hon läser och läser. Överallt läser hon.
Ord. Korta texter. Långa texter. Böcker.
Och hon läser bra. Riktigt bra.
Om än att vissa ord är knepiga. Särskilt långa ord är knepiga.
 
Ibland har hon lite för bråttom. Då hittar hon liksom på.
Som om hon inte har tid att riktigt ta reda på vad där står.
När hon hittar på är det nästan alltid svåra ord. Ibland helt okända.
 
Imorse tittade vi på nyheterna då vi åt frukost.
Elisabet Frerot rapporterade ifrån det fruktansvärda dådet i Paris.
Dessa namn som figurerar några korta sekunder i tv-rutan i snudd på varje inslag läser hon också.
Både för- och efternamn hinner hon med innan de är borta.
Att Frerot är ett svårt ord kan vem som helst förstå. Svårt och för Hedvig okänt.
Men hon läser. För det är så hon gör, lilla H. Hon läser.
 
 
– Elisabet Fotboll…
 
 
Jag kunde inte låta bli att le när jag berättade att hennes efternamn är Frerot och inte Fotboll.
 
 
– Mäh! De´ veeeet ja´!
Men ja´ tycker Fotboll är finare…
 
 
 
 
Själv skulle jag nog hellre heta Frerot än Fotboll i efternamn förstås…