Klockan 02:24…
 
… kom meddelandet jag väntat på…
Från lilla stora Ebba.
 
Ute i vida världen.
Hon var då framme i Sydney och installerad på sitt hostel. Ensam.
Och jag tycker hon är modig. Och jag känner mig stolt över henne och hennes mod.
Bland allt hon skrev stod också:
 
 
”Ska duscha och sen ska jag ut i Sydney och kolla lite…”
 
 
You go girl, tänker jag!
Några timmar senare berättar hon att hon och två andra svenska tjejer ska med på någon ”båtgrej” imorgon. Som nu har hunnit bli idag. I skrivande stund är klockan snart åtta på morgonen där. Hon berättar också att hon pratat med två företag som anordnar resor till olika resmål och hon planerar inför att bästa kompisen kommer om fyra veckor. Hon har roligt och träffar mycket folk!
Och detta är bara första dagen…
 
 
Jag är så himmelens glad för hennes skull, för allt hon får uppleva.
Och jag är så himmelens orolig för hennes skull. Mammans lott kanske.
 
 
 
Mest är jag bara glad…