… önskar även lilla H med familj…

Till alla.

Själv är jag oändligt tacksam att årets värsta dag är över och förbi.

Är man alldeles förfärligt rädd för smällare och fyrverkerier är nyårsafton en mardröm utan dess like. Dagarna innan också för den delen. Så rädd är lilla H, att hon förbjöd oss alla att ens nämna ordet nyårsafton, flera veckor före själva aftonen.

Med goda vänner och lekkamrat på besök gick kvällen aningen bättre än förra året. Men ändå, det var hemskt för henne.

Hur hon än försökte peppa sig själv så var det hemskt.

Tolvslaget med hörselkåpor, uppkrupen i pappans famn och storgråtandes. Det kändes som en evighet för henne, och därmed för oss, innan dessa himla fyrverkerier tog slut. Jo, jag säger himla för hur vackert det än är tycker jag att det är ett galet påfund, allt det där med raketer och fyrverkerier.

Ur många aspekter helt galet…

Darrandes som ett litet asplöv, nerkrupen i mammans och pappans säng somnade hon till slut, med sin lilla hand i min…

❤️