Klockan 11:43…
 
… för tjugo år sedan…
Föddes hon.
 
Den första av mina tre ljuvliga.
Föga anade jag då att hon på sin tjugonde födelsedag skulle befinna sig på andra sidan jorden.
Yttepytteliten, med kolsvart hår låg hon på mitt bröst och plirade med ögon djupa som brunnar.
Det där ögonblicket när man möter sitt efterlängtade barns blick för första gången…
Oslagbart.
 
Så vi gratulerade henne redan igår.
Igår var idag fast där hon är.
Kan man säga så?
 
Så har vi gratulerat henne idag.
För idag är dagen D här, och det är kväll där. Fast ändå rätt dag.
Inte helt lätt att förklara för lilla H.
Vi har gratulerat med skönsång och flaggviftande.
Och Skype!!!
Det bästa liksom.
Att se henne och höra henne.
Minerna och skratten.
Tokälskar henne.
 
Hedvig frågade när hon kommer hem egentligen?
Ebba svarade att hon kommer hem när pengarna är slut.
 
 
– Men har du två eller en kronor kvar nu?
undrade lilla H.
 
 
Älskade vackra, ljuvliga, empatiska, snälla och underbara Ebba:
Njut av dagen, av resan, dina upplevelser och njut av livet!
 
❤️
 
 
Grattis än en gång på din dag!
Vi älskar dig!