Ibland är det bra…
 
… att man inte vet allt…
I förväg.
 
För mammahjärtat är det bra.
Mammahjärtat som inte tål hur mycket som helst – men ändå gör det på något vis. Tål mycket.
Att en morgon vakna vid halv sex och bli lycklig över ett meddelande från äldsta lilla hjärtat på andra sidan Jorden. Som alla morgnar då jag öppnar hennes meddelanden. Lycklig, men galet förskräckt då det en morgon finns en bild på ett certifikat som intygar att hon hoppat fallskärm.
 
H.O.P.P.A.T. F.A.L.L.S.K.Ä.R.M.
 
Min lilla höna…
Hjärtat höll på att stanna på mig, samtidigt som jag upplevde en lyckokänsla utan dess like när jag läste hennes ord om att det var det absolut bästa hon har gjort i sitt liv. Lycklig.
Hon är lycklig långt där borta.
Då är ju jag också lycklig. För hennes skull. Här hemma.
För barnens lycka är mammans lycka.
 
 
Oron är den jobbiga biten av föräldraskapet…
 
❤️
 
 
Resten är det bästa jag har varit med om.
Inte ens ett fallskärmshopp slår det…