… är avklarad…

I dans.

 

Coola, härliga, glada kids.

Och så världens bästa danslärare.

Bra kombo.

 

Denna terminen med lite äldre barn än förra terminen då Hedvig har bytt grupp.

Dansuppvisning i lördags, och lite med hjärtat i halsgropen satt vi där.

Mamman, pappan, storasyster, storebror och lilla grannkompisen.

Som hon har övat och som hon har visat alla ”moves” hon lärt sig.

Det svåraste har varit att lära sig ”snäpp”.

Med det menas att snäppa, eller knäppa, med fingrarna.

Det är en himla trixig sak faktiskt. Ungefär som att lära sig att vissla.

Vid någon slags frustration här hemma över att det faktiskt nästan inte går att lära sig ”snäpp”, förklarade jag för Hedvig att det egentligen inte gör så mycket till just dansuppvisningen. Snäppet kommer ändå inte att höras eftersom den coola musiken kommer att låta högre.

 

 

 

 

Så var det inte mer med det.

Enkelhet i ett nötskal, det är Hedvig det.

 

Tre låtar dansade gruppen. Tre.

Varenda en klarade lilla H med bravur.

Med fuktiga ögon och klump i halsen satt vi där, på parkett, och klappade händerna och sken i kapp.

Mitt i dansen avbröt sig Hedvig då och då för att vinka till oss alla samtidigt som hon sken som en solstråle.

Ingens leende går in i hjärtat så som hennes. När hon ler, ler hela hennes lilla kropp.

 

 

 

♥