Tänk att få…
… vakna en dag…
Till härliga ord.
Som jag gjorde imorse.
En grå decembermorgon med ett yrvaket flickebarn bredvid mig, som alldeles rufsig i håret sträcker på sig och säger:
– God morgon mamma!
Ida’ är en lycklig dag för du ska vara med mig i skolan hela dagen…
Jag blev lycklig bara av att höra hennes babbel om lycka, bara av att se hennes ögon stråla. Klockan var 06:29 och jag tänkte att så här skulle alla morgnar börja.
Men tänk också, att få vakna en morgon som denna och få känna sig alldeles genomlycklig. Som Hedvig gjorde. För inte särskilt mycket alls egentligen. Så skulle också alla morgnar vara.
Avundsvärt.
Lyckliga mamman och lyckliga flickebarnet har spenderat varje minut tillsammans idag. Det känns lite lyxigt en onsdag så här apropå.
Mamman har låtit sig imponeras av flickebarnets färdigheter. En pedagogiskt genomtänkt dag och jag hyser både tacksamhet och respekt för Hedvigs pedagoger som lägger ner sin själ i kunskap och lärande.
Mamman har också ätit bambamat och förundrats över att den inte alls var så illa som jag minns den. Tvärtom varden god. Pasta med laxsås. Inte fanns där en endaste laxbit förvisso men ja, smaken var god och en hel portion slank ner. Hedvig åt två.
Mamman har också blivit varm i hjärtat över att en femteklass idag haft både musik och idrott med Hedvigs klass. På skolan finns en genuin vilja till och strävan mot inkludering, integrering och samarbete över skolformernas ramar. De bygger broar och dessa broar skapar relationer, vänskap och gemenskap. Bara så kan fördomar jobbas bort. Bara så.
Det lyckliga lilla flickebarnet somnade utan saga, trött och lycklig. När och hur fort mamman kommer somna är ännu okänt. Timmen är inte slagen.
Men en sak är säker…
❤️
Hon kommer somna lycklig, hon också…
