Han ville nog bara försäkra sig ändå svarade jag.

Och jo, så var det nog höll hon med. Den pirriga lilla.

 

Finaste, bästa och alldeles fantastiska grannar kom till oss på glögg på förmiddagen.

Nästan alla i morgonrockar med badkläder under. Någon med en rykande varm saffranskaka, direkt från ugnen.

Alltså, dessa grannar – vad gjorde vi innan vi ”hittade” dem? Det undrar jag ofta.

Så mysigt, lugnt, avslappnat och opretentiöst. Det bästa på något vis.

Anledningen till morgonrock och badkläder?

Ett julaftonsdopp i havet för dem som vågade.

Hujedamej.

Jag var inte en av dem

I.N.T.E

 

Men jag filmade de modiga.

De modiga som under skrik och skratt slängde sig i havet.

Snabbt, snabbt tog de sig sedan in i den varma bastun.

Själv gick jag in och gjorde Ris à la Malta.

 

Mormor, morfar, farbror och faster kom för att njuta julen med oss.

Julgotter, hembakt, julmat och dryck. Allt fantastiskt gott men överdådigt.

Överdådigt tycks det bli hur man än vänder och vrider på sig och tänker att i år, i år ska vi inte laga lika mycket mat och inte heller baka lika mycket som andra år. Jag gör det inte heller. Jag lagar och bakar inte lika mycket som tidigare år. Men ändå blir det alldeles för mycket mat. För att alla mina hjärtan har sina egna favoriter och det vill jag ju att de ska få. Själv är det viktigt med saffransskorpor och äggost med björnbärssylt. Herre Gud, jag skulle kunna leva på äggost och björnbärssylt. Och mammas Strassburgare. Hur blev det nu? Bara massa sött och gott som favoriter hos mig? Tja, så är det nog. Så är det ju gott med sill och lax och ägghalvor också. Resten kan jag vara utan. Och jag är det också. Efter sill, lax och ägghalvor äter jag sill, lax och ägghalvor en gång till innan jag går loss på dessertbordet. 

 

Mitt i allt drabbas jag av skuld.

Varför har jag inte bett någon som har det svårt att fira med oss? Som jag tänkt så många gånger i höst. 

Varför har jag inte sträckt ut en hand och bett någon enda vara i vårt varma, lugna hem med oss en dag som julafton? Vad hade det kostat i form av tid? Ingenting. Vad hade det gett? Massor.

Shame on me. Och jag skäms.

 

Skäms, känner skuld men känner också en stor tacksamhet.

Tacksam över att jag har så fin familj och fina vänner.

Tacksam över att jag har tak över huvudet och ett jobb att gå till.

Tacksam över livet.

 

 

 

♥