Det är bråda dagar…
 
… för de flesta av oss…
V.A.D M.A.N H.Å.L.L.E.R P.Å.!
 
Varje år likadant.
Jag vet, måstena blir vad man gör dem till.
Och man har till viss del sig själv att skylla.
I alla fall om man tillhör skaran som vill ha det på ett visst sätt när det är jul.
Det vill jag. Jag vet hur jag vill ha det. Och jag vet hur jag inte vill ha det.
 
Vi jobbar ännu, mamman och pappan här i huset.
Idag och imorgon. Minsann.
En sådär  känsla när pappan lämnade lilla H på fritids imorse och det visade sig att hon var enda barnet där idag. Och att hon kommer vara enda barnet som är på hennes fritids imorgon också. 
Så vill jag inte ha det. Inte.
 
Men så blir det och jag kan inte låta bli att grubbla mig sjuk på hur människor gör för att alltid kunna ge sitt barn ledigt? Semesterdagarna tar slut om vi plockar ut dem vid varje lov, och hur ska vi då kunna få en sammanhängande ledighet tillsammans på sommaren?
 
Med en klump i magen och med extremt dåligt samvete gnetade vi på idag, mamman pappan.
Flera, och ännu flera, har sagt till mig att som ensamt barn på fritids eller dagis har barnet det toppen.
Allt fokus och allt engagemang på det ensamma barnet som plötsligt får bestämma allt.
Det har inte dövat mitt dåliga samvete. Möjligtvis tröstat mig lite, men inte tagit bort klumpen i magen och känslan av att vara en inte särskilt bra mamma. Lilla H som är så trött och bara längtar efter ledigt.
 
Så kom jag till fritids, strax efter fyra.
Jag fann Hedvig och fröken P i full färd med att leka inte nudda golv.
Fröken P skrattandes och med en fot i soffan och en fot på en stol.
Lilla H skrattandes och hoppandes från soffan, rakt ner på mattan.
 
Jag blev varm inombords.
Lättade mitt hjärta för fröken P som förstod mig så väl.
Men som också sade att det idag varit Hedvigs dag. 
En dag då hon fått bestämma det mesta, och känner jag henne rätt har hon då verkligen bestämt det mesta.
En dag då tre fröknar och Hedvig har bakat tunnbröd och lekt för det vilda.
En dag när julpysslet skett i lugn och ro och utan stoj och stim. Bra.
 
Imorgon biter vi ihop, går upp i arla morgonstund och tar oss an den sista dagen innan vi går på julledigt.
 
 
Det dåliga samvetet kommer att vara där, liksom klumpen i magen…
 
 
 
Imorgon är det Hedvigs dag, igen…