Året fortsätter…
 
… liksom oron…
Oron för raketerna.
 
Dessa himla raketer.
Som skrämmer livet ur lilla H.
Som gör att hon oroar sig flera veckor.
Som gör att vi andra inte får nämna ordet ”nyårsafton” under hela året.
 
Men så är vi här.
I fjällen. I en stor, stor stuga med massor av fönster.
Med två andra familjer. Och, som sagt, massor av fönster. Och snart nyårsafton.
Mitt i all oro funderar lilla H själv på om hon blivit lite större. Om hon kanske kan tycka att raketer och fyrverkerier ändå kan vara fint. Om man är inomhus. Och kanske om man tittar i stjärnkikaren. Men man vet inte.
Kanske blir det katastrof som de andra nyårsaftnarna som passerat i lilla H:s liv. Vi får se helt enkelt.
Vi får se.
 
Lilla H kämpar med att inte fundera så mycket. På nyårsafton och på raketer.
Hon kämpar med att fokusera på skidåkning, skidlärare, gulaschsoppa och mjölkchoklad till efterrätt.
Hon funderar på hur storebror har det hemma i huset och hur det går för Ebba som jobbar och jobbar.
Lilla H funderar också på vilken himla god lasagne en annan familjs mamma gjorde igår här i stugan och om jag kanske kunde fråga mamman Susanne om receptet.
Det är nämligen den första lasagnen hon slukat i sitt liv, lilla H.
 
Under ett långt, långt bad i bubbelpoolen med utsikt över hela fjällen funderade lilla H också på om hon skulle slänga sig i snön. En liten, liten stund funderade hon. Sedan gjorde hon det. Tre (!!!) gånger slängde hon sig i den iskalla snön, rullade runt ett par varv för att sedan skynda tillbaka till de varma bubblorna.
 
Lilla H och jag, själva i ett fantastiskt spabad. Utsikt över fjällvärlden.
Synpunkter, tankar och funderingar kommer fram som aldrig förr.
 
 
 
 
– Som ett tjejsnack mamma…