Livet…
 
 
 
 
… är härligt…
Oftast.
 
Ibland inte alls.
Emellanåt verkligen inte ett dugg.
Då är det hemskt.
Skrämmande, ledsamt, oroande, frustrerande.
Upp och ner helt enkelt.
 
Man kan känna sig rådvill.
Ensam, ledsen, rädd.
Men ingen är ensam.
Inte ens fast man tror sig vara det.
 
Man vill räcka till.
Det är så mycket krav. Så många måsten.
Mycket mäts efter prestation och jag avskyr det.
Så klart måste vissa saker mätas efter prestation.
Men människor ska inte mätas så.
 
Människor ska inte mätas alls om du frågar mig.
Vi ska bara vara. Precis som vi är.
Respekterade, omtyckta och älskade. Så som vi är.
 
Man vill räcka till om man har det tufft.
Man vill räcka till om man står bredvid.
 
Man blir liten, ensam och rädd…
 
❤️
 
 
Man är aldrig ensam…